Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Skydd mot växtätande djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att förstå huru till det yttre fullkomligt lika individer af
samma art kunna äga en så olika motståndskraft. Men
gåtan får sin lösning om man någorlunda omildt stöter
till ett oskadadt Imbaubaträd. Ögonblickligen framrusa
då skaror af rasande myror, som kasta sig öfver
orostiftaren, bita sig fast i hans hud och låta honom dyrt
umgälla sin klåfingrighet. I ett af bladskärarna härjat träd
finner man däremot aldrig några myror, och detta i
förening med den omständigheten, att ett af myror bebott
träd aldrig antastas af bladskärare, gör det höjt öfver
allt tvifval, att Imbaubaträdet just i myrorna äger sitt
bästa skydd mot bladskärarna.
Frågan blir då hvad som kan förmå myrorna att
med sådan ifver vårda sig om Cecropia adenopus.
Närmaste anledningen är helt enkelt den, att myrorna strida
för hus och hem då de försvara Imbaubaträdet, ty i dettas
inre ha de slagit upp sina bopålar. Trädets stam och
grenar äro nämligen ihåliga, och på vissa ställen af
stammen (omedelbart under hvarje sidoknopp) finnes en
fördjupning, innanför hvilken väfnaderna äro tunnare och
mjukare än på andra ställen af stammen. Just på detta
ställe bana myrorna sig väg till den inre håligheten, och
väl inkomna dit, inrätta de sig så bekvämt som möjligt,
lägga ägg o. s. v. Men Imbaubaträdet består sina
försvarare ej endast husrum utan äfven mat. Ger man akt
på några af de tusentals myror, som springa omkring på
trädets grenar, varsnar man snart, att de ej blott röra
sig mellan marken och boet utan äfven bege sig högt
upp i de obebodda grenspetsarna och bladen. På undre
sidan äro bladskaften beklädda af ett sammetslikt
håröfverdrag, och inbäddade i detta ligga en mängd små
äggformiga kroppar, som till det yttre påminna om
insektägg, men som påtagligen äro bildningar från växten, enär
de äro omgifna af en vanlig öfverhud, som på ett ställe
till och med bär en klyföppning. Det är just dessa
bildningar, som utgöra föremål för myrornas traktan och
sträfvan; deras inre utgöras nämligen af rundade celler
fylda med ägghvita och andra näringsämnen, för hvilkas
skull de afplockas af myrorna, som genast föra dem till
sina bostäder. Allt efter som dessa bildningar, hvilka
efter sin upptäckare blifvit kallade de Müllerska
kropparna, bortföras af myrorna, utväxa från bladskaften nya,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
