Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Skyddsmedlens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vore därför afkomman absolut lik fadern eller modern
skulle ingen utveckling vara möjlig. Men så är ej fallet.
Redan den omständigheten, att en son aldrig är
fullkomligt lik sin far eller en dotter sin mor, visar att
afkomman har en bestämd benägenhet att variera, d. v. s.
antaga egenskaper, som föräldrarna ej ägde. Man behöfver
endast en sommardag gå ut på en äng för att finna,
att en mängd växter, som påtagligen tillhöra samma art,
skilja sig från hvarandra ej blott till storlek utan äfven till
bladens behåring, blommornas färg och form o. s. v. Den
vanliga fågelörten (Polygala vulgaris) uppträder än med blå
blommor, än med röda eller violetta och stundom med
rent hvita; prästkragen (Chrysanthemum Leucanthemum)
finner man än nästan glatt, än starkt hårig, än med
djupt flikiga, än med endast sågade blad. Ännu tydligare
framstår detta variationsbegär, om vi kasta en blick
på kulturväxterna. De olika potatissorterna, som odlas i
vårt land och som äro hvarandra så olika med afseende
på blommornas färg och jordknölarnas form och smak,
härstamma dock från en enda art, som i tidernas längd
splittrats i så många olika former. Af äppelträdet finnes
det i Europa omkring tusen olika varieteter, som alla
härstamma från en gemensam urform, och en lika stor
variationsförmåga äga många vildt växande arter, fastän
mångfalden af former här lättare undgår uppmärksamheten.
En arts varieteter kunna ofta vara skilda från
hvarandra genom så många och så viktiga kännetecken, att
de jämförda med hvarandra, te sig som själfständiga arter.
Också är uppfattningen af hvad som är art och varietet
mycket olika hos olika naturforskare, och det händer ej
sällan att former, som af den ene anses som varietet af
en enda art, af en annan förklaras vara lika många
själfständiga arter. I allmänhet följer man emellertid den
grundsatsen, att så länge tvänne djur- eller växtformer,
de må för öfrigt vara huru olika som hälst, sammanbindas
genom mellanformer, äro de att betrakta som varieteter
af samma art. Men häraf följer också, att om t. ex.
mellan tvänne växtformer, som i väsentliga hänseenden
skilja sig från hvarandra, mellanformerna dö ut och
försvinna, bli de båda kvarlefvande formerna likstälda med
dem som man kallar arter. Ett sådant mellanformernas
utdöende är mycket vanligt i naturen och står i samband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
