Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I hvarje zon gifves en region, en höjd, der temperaturen är sä låg,
att snön icke mera smälter. Den höjdlinie, öfver hvilken detta
förhållande eger rum, kallar man snögränsen, och hvarje berg, som reser sig
öfver densamma, visar en spets, betäckt med snö, hvars massa
visserligen minskas under sommaren, men deremot under vintern alltid ökas
genom nederbörd. Sker detta icke blott i de tempererade, utan till och
med i de heta zonerna, der sommarvärmen och solens inverkan äro så
ytterst kraftiga, så inser hvar och en lätt, att i polarzonerna, der
förhållandet är alldeles motsatt, i allmänhet icke kan ifrågakomma något
verksammare upptinande af de mäktiga ismassorna.
Om i fordna tider, om för millioner år sedan jorden icke i
närheten af polen varit varmare och betäckt af växter, bebodd af djur —
det är en annan fråga Många omständigheter tala för denna åsigt,
man har der i mängd funnit de varmare zonernas djur, elefanter och
andra, nedsjunkna i gyttja och dy. infrusna deri och genom kölden
bibehållna, så att deras kött ännu varit fullkomligt friskt och ätbart, utan
tecken till förruttnelse.
Om dessa djur der varit inhemska eller blott ditvandrat, behöfver
nu icke bekymra oss; hufvudsaken är att en gång måste der hafva
herr-skat en värme, som gjorde den nu fasta, stenhårda, frusna marken så
mjuk och sumpig, att de ansenligt tunga djuren nedsjönko till det djup,
att dyn steg flera famnar högt öfver dem. Men sedan denna tid, sedan
Den norra polkretsens hittills bekanta Under.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
