Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under horisonten befintliga solen genom en på sådant sätt åstadkommen
höjning synes stå öfver horisonten. För den del af jorden, som ligger
närmast polen, uppgår den tid, hvarmed strålbrytningen förkortar
natten, hvarje gång till 14 dagar, inalles således 4 veckor; man ser
nem-ligen solen vid sommarens början omkretsa horisonten 14 dagar förr, än
hon verkligen går upp, och likaså synes vid vinterns början solen 14
dagar efter det hon redan gått fullkomligt ned.
Ehuruväl, såsom vi se, den utomordentligt långa natten mycket
förkortas genom strålbrytning samt skymning och gryning, så är dock för
dem, som vant sig att dagligen se solen eller dagsljuset, en natt, en
verklig natt af en till halfannan månad — eller af tre månader, om man
dertill räknar skymningen, då man äfvenledes icke ser solen — i och
för sig icke obetydlig.
Underbara äro de företeelser, som härvid erbjuda sig och om hvilka
vi knappast hafva något begrepp.
Natt kalla vi den tid, under hvilken det är mörkt; derföre säga vi
t. ex. att vi i Maj, Juni och Juli icke hafva natt. Detta är med
af-seende på oss, som befinna oss på 52:dra gradens bredd åt polen till,
fullkomligt riktigt. Ehuru solen dagligen går upp och ned och en
astronomisk natt dagligen inträder, sänker sig solen dock så föga under
hori-sonton, att en natt i vanlig mening verkligen icke är förhanden, utan
det blir skymning under hela den tid solen är borta.
Afven under vår vinternatt eger samma förhållande rum; ännu en
half timma, sedan solen gått ned, kan man se, en timma senare utan
möda finna sin väg. Och i den höga norden, der natten i astronomisk
mening varar 2 till 3 månader, eger likaledes skymning rum. Från det
ögonblick, då solen först alldeles sjunkit under horisonten, intilldess hon
står så långt under densamma, att hennes strålar icke mer nå
horisonten, åstadkommer hon hvarje dygn en skymningstid, som vanligen blir
allt kortare, men som dock ganska tydligt kan iakttagas, då solen star
horisonten som närmast, så att man äfven, utan att se henne, kan
ap-proxi mations vis bestämma middagstiden. Då belyser hon icke blott
horisonten, nedom hvilken hon befinner sig, utan kastar äfven öfver den
midt emot liggande delen af himmelen ett underbart, egendomligt rödt
sken, liknande vår aftonrodnad; och sålunda förkortas vinternatten allt
mer och mer, så att till och med då den astronomiska natten varar 3
månader, räcker mörkret egentligen endast 1 månad, och äfven denna
natt förkortas af mån- och norrsken.
Men då nu våren nalkas, då en eller halfannan månad är förfluten
sedan den tidpunkt, som för jordens norra del betingar det lägsta
solståndet, och alltså dagstjeinan, som sedan så lång tid varit sysselsatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
