Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gestalt, som vi beundra hos våra vilda idislande djur; dess figur är
något klumpig, benen äro kortare och starkare, halsen mera hopträngd än
hos hjorten; det väldiga djuret är bredare och kraftfullare, men
alldeles icke vackrare, än de beslägtade djuren i våra skogar.
Det är brunt på ryggen, ljusare under buken, på somliga ställen
fullkomligt hvitt. Under vintern, som det aldrig tillbringar i de allra
nordligaste trakterna, blir det helt och hållet hvitt till färgen; då
bildas dess ludna vinterbeklädnad, som spetsformigt genomtränger och
ruggar opp de mjuka hår som betäcka djuret, hvarigenom dessa komma att
innesluta en större qvantitet luft, än om de låge släta, och sålunda egna
sig till att bibehålla djurets värme, ty något annat sätt att hålla sig
varma hafva i allmänhet icke djuren, icke en gång det ädlaste bland
dem, det ofjädrade tvåbenta, såsom Plato definierar detsamma. Den
värme, för hvilken vi tro oss hafva att tacka pelsen, som vi pådraga
om vintern, är vår; pelsen uträttar ingenting annat än att hålla den
tillsammans; likaså är det med fågelns fjädrar, med fårets ull, endast
att färgen utöfvar något inflytande, som icke är beroende af djuret,
nem-ligen att mer eller mindre utstråla den uppkomna värmen. Den mörka
färgen utstrålar kraftigast, den ljusa minst; derföre har ett visst
förutseende af naturen gifvit alla polartrakternas pelsdjur en hvit beklädnad,
ty de skulle förlora långt mera af den från dem utströmmande värmen,
om deras hår vore bruna eller svarta. Om sommaren, då
nödvändigheten att skydda sig mot kölden icke inera finnes, hafva de en mörkare
färg, måhända af motsatt skäl, emedan mörka färger lättare upptaga
utstrålande värme; och i sjelfva verket äro de berättigade till en
sådan anordning, ty den qvantitet värme, som under sommaren utifrån
inverkar på dem, är icke stor.
De som predika nyttans lära gå ännu längre: de påstå att den
nordiska haren, räfven, snöripan äro hvita om Vintern, på det att
men-niskan, som vill skjuta dem, icke skola kunna se dem och de sålunda
erhålla ett säkert skydd emot förföljelse; men de förgäta, att äfven
menniskan är en försynens skapelse och att, om denne sörjer för att
polarräfven eller haren icke skola kunna påträffas, beröfvas menniskan
vilkoret för upprätthållandet af lifvet, födan, ty jagten utgör icke der,
såsom hos oss, hennes nöje, utan hennes bergning. Att tala vidare
härom, skulle likväl föra oss för långt utom ämnet.
Renen är för polarlandets nomadiserande folk, synnerligen dem, som
bo på asiatiska kusten, af oskattbar nytta; han lemnar dem föda,
kläder, tak öfver hufvudet och en stor mängd högst vigtiga föremål i
hushållet. Deras snöskoflar äro förfärdigade af hornen; deras pikar, deras
handtag till knifvar och bilor af benen; deras trådar och rep af djurets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
