Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följa och skrämma villebrådet, äro icke till någon annan nytta, än den
deras pels kan erbjuda, hvilken såsom en begärlig handelsartikel samlas
af uppköpare och föres till de norra ländernas stora stapelstäder.
Ett för norden egendomligt djur är lemmeln eller den vandrande
råttan. Han tillhör gnagarnes slägte och är af en vanlig duktig råttas
storlek, samt försedd med ett särdeles vackert, ytterst mjukt och fint skinn.
Två å tre gånger om året föder hon 5 -8 ungar och förökas derföre till en
sådan grad, att hon tvingas till utvandring alldeles på samma sätt som
menniskan i alltför starkt befolkade trakter. Dessa små djur lefva af
mossa, rötter, gräs och bark, och bebo endast de arktiska bergen; men
då det här efter hand blir ondt om födoämnen för en så stor mängd,
företaga de några hundra mils utvandringar; de församla sig efter
mellantider af 10 till 15 år, drifna af, man vet icke hvilken impuls, — likt
flyttfoglar, för att begifva sig af till de varma trakterna, och tåga i
långa rader efter hvarandra. De gå alltjemt rakt fram, ständigt i gåsmarsch,
liksom om den ena hölle den andra 1 svansen, men icke, såsom man
oriktigt trott, i en, utan i hundradetals rader, skiljda från hvarandra genom 2
eller 3 fots mellanrum.
Djuren äro eljest tem ligen varsamma, men under dessa vandringar
omkomma de nästan alla, ty de gå icke ur vägen för någon och dödas
derföre milliontals just under vandringstiden. Hafva de redan hunnit
några mils väg, så är gångstigen uttrampad, gräset har fått en inskärning,
liknande hjulspåret *efter en tung vagn. De vika icke ur ett sådant spår,
och hvarje slag med en käpp dödar ett djur; men äfven om de befinna
sig på alldeles slät mark, vika de icke ur den raka stråten. Komma’
de till en höstack, gnaga sig så många rader som påträffa den, igenom
densamma; öfver vatten, öfver sjöar och breda strömmar simma de med
största säkerhet; befinner sig en båt i deras väg, så klättra de upp för
dess ena sida, löpa öfver densamma och störta på andra sidan åter i
vattnet.
Man berättar att de alltid draga sig till hafvet, störta sig i
detsamma och här blifva ett rof för fiskar och roffåglar; detta är likväl icke
öfverensstämmande med sanningen, ty menniskorna låta dem icke komma
så långt, och de, som undgå dem, uppätas af nordens små rofdjur,
hermeliner, vesslor, räfvar, lodjur och filfrasar, falkar och örnar.
Ett vackert och prydligt litet djur, knappt 6 tum långt, den d. s.
siberiska råttan (mus æconomus), är för polartrakternas innevånare af
mycken vigt. Denna råtta sörjer utomordentligt noga för sitt
vinterförråd, hon gräfver ofta 100 fots långa gångar genom den knappt
uppvärmda jorden och uppsöker rötter, knölar och lökar af åtskilliga växter samt
anlägger i dessa gångar förrådskammare, ofta tjugo eller flera, alltid skilj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
