- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
68

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

da från hvarandra genom en några famnars gång. Ilvar och en af dessa
kammare är fylld med 8 å 10 skålpund ätbara rötter, och Samojederna
samt i allmänhet innevånarne i dessa nordiska länder uppsöka dem för
att komma åt rötterna. Dessa utgöra en verklig skatt för dem, som
be-mäktiga sig förrådet; dervid skonas alltid djuren och några af kamrarne
lemnas orörda, på det de icke skola förgås af hunger.

Hvilket lif är icke detta, sonj är inskränkt till så ringa bjelpmedel;
Nordanstormens isande andedrägt tillintetgör allt växtlif hos träden, man
har alltså i dessa trakter endast lafvar, mossor, grässlag, lökplantor
och på sumpiga ställen arter af säf; likväl påträffar man der en stor
mängd rofdjur, som dock samtligen lefva af andra djur, och dessa måste i
sin ordning erhålla näring, annars kunde de icke växa, icke fortplanta sig.

Alla de djur, som vi här ofvan nämnt, från renen och muskusoxen
till siberiska råttan, finna en så riklig näring i dessa örter och lafvar,
att de under den korta sommartiden göda sig, ansätta kött o ch fett.
Man skall i allmänhet ej tro att tafvarna icke äro födande; den s. k.
islandsraossan är till och med ett medel mot tvinsot, emedan den
innehåller ett utomordentligt rikt näringsämne, nemligen en mängd qväfve,
hvarföre deraf beredd dekokt erhåller en viss besk smak.

En sådan öde trakt saknar allt behag. Endast der möjligen bakom
stenar eller klippblock en liten plats icke är helt och hållet utsatt för
de rasande nordanstormarne, vågar åkerbindan eller björken med sina
öfversta småblad sig fram ur gräset. Uppnår ett eller annat träd der
en fots höjd, betraktar man detta som en stor märkvärdighet, ty
vanligen blir det knappt 6 tum högt och kan likväl vara 20 år gamm alt.
En blomma är en sådan sällsynthet, att innevånarne längst upp i norden
icke en gång hafva något namn för densamma.

Afven detta torftiga växtlif förstöres af vintern, han höljer allt i sin
hvita svepduk och åstadkommer en ödslighet, som är fasaväckande och
förfärlig. Vandrande öfver sådana sträckor, som omfatta många tusende
qvadratmil, finner man ingenstädes någon väg, någon hydda, någon
men-niska, som är i stånd att bjuda en någon hjelp, och den som med sin
hundsläde eller rensläde vill öfverfara dessa norra Siberiens ödemarker,
som man kallar Tundra eller Nordamerikas, som benämnas Barrens
eller Barren-Grounds, den måste hafva väl vanda djur och vara i stånd
att gifva dem föda ur medfördt förråd, ty hunden och renen, huru lätt
tillfredsställda de än äro, finna här ingenting, hvarmed de kunna nära sig.

Denna på träd blottade ödemark sträcker sig i Amerika ganska
långt söderut, ända till 57:de breddgraden, alltså långt, fulla 10 grader,
ur polarkretsen in i den tempererade zonen. Detta gifver oss en bild
af den öfverraskande skillnaden i de båda öster och vester om Atlan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free