Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då de tillryggalagt hälften af vägen och anländt till udden, sågo
de att en temligen sluttande yta med endast små alldeles runda stenar
här låg framför dem. De beslöto att sätta sig ned och åka utföre,
hvilken plan äfven gynnades deraf att på flera ställen låg snö, öfver
hvilken de foro icke helt och hållet på bekostnad af sina kläder och
med lagom hastighet; men en glatt isyta påskyndade snart deras
åkning, så att de nästan ångrade sitt företag. Den nedanför väntande
slupbesättningen åsåg med rysning och förfäran färden, som troligen
aflu-pit olyckligt, om icke isytan mot slutet öfvergått i en mjuk snömassa,
som mottog dem i sitt sköte och sålunda hämmade fallets häftighet.
Till belöning för denna mödosamma färd förde en isbjörn dem på
spåret efter en vid stranden liggande död hvalfisk. Björnen var så stor
och hans ställning, då han vädrade hafsjättens grannskap, så
betecknande, att de resande funno sig föranlåtne att taga en skizz af honom,
förrän han — sysselsatt med den angenäma stanken från det ruttnade
djuret blifvit dem varse. Till tack härför trakterades han med kallt
bly och hans tillämnade byte uppsöktes.
En vädrande isbjörn. Efter Scoresby.
Det var en på stranden uppkastad, redan i förruttnelsetillstånd
öf-vergången hvalfisk, hvars kropp genom den inuti utvecklade gasen
uppsvällt till oerhörd tjocklek. Tranen, som aldrig skämmes, och fiskbenet
behålla alltid sitt värde, så att detta djur kunde uppskattas till nära
3,000 Thaier (8,100 Rdr). Vid det första snitt, som gjordes för att
lossa späcket, sprang tranen högt som en fontän i höjden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
