- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
80

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då icke resande, då icke hvalfisk- och hvalrossjägare besöka dessa
ofruktbara kuster, så äro de fullkomligt menniskotomma, dock icke
obebodda, ty sjöfåglar af flera slag uppehålla sig här i otrolig mängd.

Icke just på det yttersta mot sjön vettande refvet, men i desto
större mängd uti alla fjordar, icke på vattnet, utan på land, på
klipporna, sitta de i tusental, så att säga tätt packade intill hvarandra, för
att kläcka. De hysa sådant förtroende till menniskor att de utan
fruktan låta dem nalkas; hvart enda skott nedlägger 20 a 40 st. och man
kan icke på lättare sätt öka skeppets proviant. Då knallen
uppskrämmer fåglarne, höja de sig i sådana svärmar, att de helt och hållet
förmörka luften. Det skrän, som de dervid uppgifva, kan omöjligen
be-skrifvas; man kan derom endast gifva en svag antydan. Man kunde
nemligen från det en tysk mil ifrån stranden belägna fartyget höra
fåg-larnes gälla skri.

De flesta af dem äro temligen stora och värderas för sina
förträffliga fjädrars skull. Fjäderbetäckningen är så tätt anslutande, att de
icke sällan under densamma taga äggen med sig i hafvet, då de lemna
boet för att söka föda. För att dermed hålla boet varmt, afplocka de
en del af det fina dunet under nämnde yttre betäckning. Då de sätta
sig på boet, skjuta de äggen in i den sålunda bildade urhålkningen, för
att hafva dem nära intill den värmande kroppen. Om de nu plötsligen
flyga bort och icke förut hinna att släppa från sig äggen, så qvarhållas
de af de utanpå liggande fjädrarne, och fåglarne föra dem med sig icke
blott i sjön, utan äfven från sjön tillbaka till boet.

Det ser ut, som om dessa djur kände till den fara, hvarmed
glet-scherna hota, ty de bygga aldrig bo på en sådan, och i sjelfva verket
kunde de icke företaga sig någonting vådligare, ty gletschern rycker
långsamt ned i hafvet och afbrytes slutligen helt oförmodadt. Vanligen
sker detta af sig sjelft, men menniskan kan understundom påskynda
katastrofen, ehuru hon väl icke gerna gör det med afsigt.

Då Kapten Buchan och John Franklin, som sedermera blef så
ryktbar och som förolyckades på sin sista polfärd, 1818 lågo vid denna
strand för att styra till nordpolen, besökte de den stora, vackra
Mag-dalenabugten, i hvilken en af de praktfullaste gletscher utmynnar. Här
sköts på en tysk mils afstånd från gletschern på en sjöfågel. Straxt
derpå hördes ur gletscherns sköte ett fruktansvärdt dån, oerhörda
isstycken brusto löst och störtade i hafvet, erbjudande ett så storartadt
skådespel, att till och med de för naturskönheter icke synnerligen svärmande
matroserna betraktade det med intresse och förvåning. Då höjde sig
plötsligt hafvet under dem med en sådan våldsamhet, att de blefvo
alldeles urståndsatta att deremot vidtaga några anordningar. Det jättelika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free