- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
120

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mansattes och profvades. Man afpassade förhållandet mellan deras tyngd
och last och de personer som skulle draga dem, men det visade sig att
man i England, der slädar icke begagnas, emedan man der icke har
någon snö, ej riktigt förstått sig på deras konstruktion. I stället för 2:ne
från hvarandra skilda underreden, hvars medar motsvarar de fyra hjulen
på vagnen, och som äro alldeles nödvändiga för långa slädar, hade man
slädar med blott ett underrede af 12 fots längd, hvilka visserligen kunde
duga på en rak väg, men vid krökningar vore nästan obrukbara.

Vidare voro medarne beslagna med 1| tums bredt jern. Hvarje polsk
eller rysk bonde skulle endast hafva begagnat trämedar af ininst två
handsbredder. Sådana skära icke in, utan glida, ja nästan flyga öfver
snön. Den engelska expeditionens slädar hade en last, som, fördelad på
7 man, uppgick för hvar och en till 200 skålpund. Denna tyngd ansågs
vara den största, som man kunde begära att en menniska skulle på detta
sätt fortskaffä, då deremot på en polsk släda en enda person kan draga
hela den för de engelska slädarne bestämda lasten. Att jernbeslag
be-höfvas, kan icke bestridas, men de borde hafva varit icke af fingers,
utan hands bredd.

Med stor ansträngning förmådde manskapet vid polfärderna tillryg—
galägga 2:ne tyska mil om dagen, en så liten sträcka, att den icke ens
förtjenade omtalas.

Sedan man öfvertygat sig om de i Woohvich förfärdigade slädarnes
(o)brukbarhet, utrustades de förresan. Inalles var det 15 slädar, som i tre
särskilda afdelningar skulle framtränga i sydvestlig, i nordlig och
sydostlig riktning, för att komma de förolyckade till hjelp.

På hvarje släde fanns en större ställning, hvarpå man lade sakerpa
och som öfvertäcktes med en liten båt af gummi elasticum, hvilken
således påsarama gång kunde tjena till betäckning och fortskaffningsmedei
på vatten.

Hvarje släde hade sin egen flagga och sitt egna motto, som för
manskapet utgjorde ett slags valspråk: »Herren beskydde oss» — »Alltid

oförfärade» — »Tänk på ändan» — etc.

Expeditionen betraktades såsom ett korståg, för att komma hotade
kamrater till hjelp emot konung Erost, och det såg ut som hade denna
tanke föresväfvat samtlige deltagarne samt uppmuntrat och satt dem
iständ att uthärda dt stora besvärligheter, mot hvilka de alltjemt hade
att kämpa.

Hvarje släde medförde tillräckligt förråd såväl af lifs- och
läkemedel, bränsle, linne och klädesplagg, tält för att skydda sig om dagen,
som äfven af verktyg och redskap, för att uudanrödja de i vägen
stående ismassorna, samt pelsar, som användes till bäddar, m. m. Lika noga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free