- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
124

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vara beredda på en sådan händelse. IIvarje upptänklig nöd fingo c’e
utstå, och de blefvo till och ined icke befriade ur detta läge, då isen
bröt upp, ty hela den isyta, inånga qvadratmil i omfång, som bildat sig
omkring dem, dref med dem längs Baffinsviken. lyckligtvis åt söder, men
dock så långsamt, att de genom denna instängning i isen skulle hafva
varit gifna tiil pris åt hungersdöden, såvida de icke pä sina milslånga
utflygter funnit en död skäl, hvars kött och tran de gjorde sig till godo.

Då småningom det varmare hafsvattnet upptinade isskorpan, brast
den plötsligt sönder i så många stycken, att fartygen blefvo alldeles fria
från is, undantagandes ett mera fast stycke, som hängt sig vid det
förnämsta fartygets akter och endast gaf vika för yxan.

De ogynnsamma underrättelser, som denna vidt utgrenade och
kostsamma expedition medförde hem, måste naturligtvis frambringa ett
ganska menligt intryck; men i alla händelser hade man vunnit ett temligen
betydande resultat med afseende på geografien, om också endast ett
negativt med hänsigt till det egentliga ändamålet, upptäckandet af den
Franklinska expeditionen. Man hade visserligen icke funnit reda på
densamma; men man hade sig nu bekant en ansenlig rymd och en stor
labyrint af vattenvägar, kanaler och vikar, hvilka alla Franklin icke
befarit. Vid en ny expedition således skulle man åtminstone med
säkerhet kunna veta, hvarest han icke mera borde sökas.

Lady Franklin bad ännu en gång köpmannen Grinneli, som hade
utrustat de båda amerikanska fartygen under namn af »De förenta
Staternas expedition», om hjelp. Hennes begäran villfors, och doktor
Kane företog en ny resa till nordpolen, denna gång uppträdande såsom
befälhafvare; men äfven denna expedition blef, såsom alla föregående och
påföljande, utan följder. Man sökte alltjemt Erebus och Terror högt
uppe i norden, man påstod till och med att Franklin genom det öppna
polarhafvet anländt till Asien och måste finnas på dess nordkuster,
under det Franklins enka ständigt hänvisade till det stora öhafvets södra
delar och Amerikas fastland; derföre påträffade man inga spår, mer än de
förut omnämnda, efter första vinterlägret.

Då medförde Doktor Rae i Oktober 1854 en underrättelse, som
susade på det riktiga spåret. Eskimåerna hade berättat för honom att,
ungefärligen 60 hvita män fyra somrar förut (d. v. s. 1850) med en båt
farit utefter kusten af King Williams land; de hade der försökt att jaga
vildt, men voro redan alltför mycket utmattade och afmagrade. Sednare
hade man sett endast halfva antalet af dem; men nu voro de alla döda.
I början hade de begrafvit sina aflidna, men sedermera lagt dem under
en omstjelpt båt, derefter hade liken fått blifva i det tält, som skyddat
dem under deras sista nätter, tills slutligen de blefvo liggande spridda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free