Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om vi erinra oss, hvad vi förut anfört om de fartygs utrustning,
som blefvo afsända till norden; hvilka massor af lifsförnödenheter voro
icke der hopade, hvilken otrolig mängd af lefnadsbehof blefvo icke der
tillfredsställda, som blifvit verkliga behof, just derföre att de
tillfredsställdes? Ilvad känner Eskimåen af allt detta? Ingenting, ty han har
hvarken bröd eller chokolad, hvarken Pemmikan eller torkade grönsaker,
hvarken vin af alla slag eller saltadt kött, hvarken thé eller kaffe,
hvarken öl eller bränvin, hvarken inlagda frukter, fruktsafter eller socker
etc. etc.
Före sin äfventyrliga resa stärker han sig med en god portion
torkad och färsk fisk, och då han återkommer från sin jagt, efter att
måhända tio gånger hafva stjelpt öfverända med båten öfver sig, men åter
resande sig och sittande upprätt blott genom sin sinnesnärvaro och kraften
i sin med den korta åran beväpnade arm - då han återkommer från
denna jagt, så nedlägger han sig i sitt tält eller i sin snöhydda: han och
hans kära hälft ligga på bara marken, med ansigtena vända mot
hvarandra, och hafva i händerna långa remsor späck, utskurna ur
skälhunds-huden, hvilka de ömsesidigt stoppa in i munnen på hvarandra, tilldess
denna är riktigt fylld; derefter blir den öfverblifna späckremmen
afsku-ren tätt invid munnen, hvarpå det lyckliga paret suger den friska,
saftiga tranen ur späcket, nedsväljer den med hänryckning och trycker
äf-ven de utsugna köttfibrerna ner i svalget. Sedan detta skett, visa de
hvarandra ånyo samma ömhetsbetygelse, och sålunda suga och svälja de,
tills de äro ur stånd att få ner något mera. Dä hänger hustrun
ytterligare ett duktigt stycke kött alldeles i och öfver den tjocka röken från
det stora fyrfatet, som tjenar dem till lampa och eldstad, hvarpå de
lägga sig att sofva: och då de vakna om morgonen, finna de
skälhund-steken pä ett läckert sätt svärtad genom röken från de 30 vekarne, och
dessa åter närda genom det fett, som runnit från det af dem stekta
skäl-hundsstycket; och de fröjda sig åt denna frukost, som smakar dem bättre,
än mokkakaffet och vaniljchokoladet konungen, och de svärtade,
tranglän-sande anletena bära vittne om den ifver, hvarmed de egnat sig åt
frukostens ljufva arbete.
Eller måhända vill det goda folket nedlägga en ren, en elg, eller
en hvit björn; de begagna sig då icke af slädar, för hvilka man måste
sätta ett anspann af 30 menniskor, utan de binda ett par hvalfiskben
under fotterna, eller förfärdiga ett ännu mycket lättare
fortskaffningsme-del af fiskben och trä, som öfverdrages med skälskinn. Fortskaffande
sig sålunda, äro de icke blott istånd att undkomma björnen, om hans
angrepp skulle blifva hotande, utan de förstå äfven att upphinna renen och
elgen, och behöfva inga dubbelbössor eller refflade bössor för att skjuta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
