Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eskimåerna, förklarade de sig den dagen icke kunna tåga längre; men
med den sjunkande solen smögo de sig ljudlöst närmare tälten och
öfverföllo derefter, då solen stod djupt nere vid horisonten, de stackars
sofvande menniskorna; alla, som funnos der, män, qvinnor och barn,
blefvo mördade.
Då bofvarne bröto upp för att verkställa sitt dåd, hindrade de icke
den resande att följa dem, ty nu, när deras offer sofvo, kunde till och med
ett högljudt skrik icke mera rädda dessa; och han blef sålunda vittne
till den rysligaste våldsgerning. De olyckliga offren blefvo icke genast
dödade, utan marterade till döds; de dogo långsamt under de styckande
bilorna och knifvarne. En ung flicka flydde till Hearne’s fötter för att
der söka skydd, men förgäfves bemödade han sig att rädda henne från
det henne hotande öde; vildarne stucko sina långa spjut genom armar
och ben på henne, då hon låg på ryggen, och fastnaglade henne sålunda
vid marken; och då hon der vred sig under de förfärligaste smärtor,
pekade höfdingen leende på henne och sade till den resande, att om han
ville våldföra en Eskimåflicka, befunne hon sig nu i det beqvämaste läge.
Då tillfälle gifves, handla naturligtvis Eskimåerne på samma sätt.
På en jagt möttes två sådana fiendtliga trupper, Eskimåer och Kutschins.
Antalet af stridbara män måste hafva varit lika stort på båda sidor;
derföre angrepo de icke hvarandra, ty i öppen strid kan ingen vilde möta
sina fiender, han förstår endast att smyga sig på dem, att öfverfalla
och mörda dem från bakhåll.
Sedan de båda trupperna fredligt lägrat sig bredvid hvarandra, hvilat
ut och förtärt en del af sitt munförråd, föreslogo Eskimåerna, att de
yngre skulle dansa med hvarandra, ett nöje som man känner likasåväl
vid Behringssund som på Rivoligatan, om äfven dansen är något olika.
Förslaget antogs, vapnen bortlades på båda sidor och under
skallande skratt utfördes dansen.
Då klappade Eskimåhöfdingen plötsligt i händerna, och i samma
ögonblick blixtrade de knifvar, som Eskimåerna enligt sitt lands sed
buro uti rockärmarne, i luften, och lika hastigt blefvo alla de unga
Indianerna mördade.
Ett förfärligt tjut hördes från vildarne; de voro betagna af skräck,
ty de kunde icke tilltro de små tjocka Eskimåerna en sådan djerfhet; men
straxt derpå grepo de till vapen och störtade på dessa; en blodig strid
uppstod; i hvilken Eskimåerna, uppmuntrade genom sin nu vunna
öfver-makt, visade sig i hög grad tappra; men Kutschins hade eldvapen och
derföre segrade de fullständigt, så att ingen af Eskimåerna undkom för
att berätta om tilldragelsen. Indianerna skalperade sina fiender och
lem-nade dem till byte åt vargarne, derefter begrofvo de offren för sin för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
