- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
147

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ver hälften af sin höjd betäckta med jord. De äro byggda af på
hvarandra lagda drifvedsträn, hafva ett liknande tak och en äfven af trä
byggd gång, som vi se öppna sig till venster om huset, och som
begagnas till ingång och plats för hundarne. Afven denna gåns: är helt och
hållet öfvertäckt med jord. Taket begagnas vanligen för att der förvara
qvinnobåten; kajaken står alltid nere på marken nära sjön. På vår
teckning synes äfven några tunnor; dessa högt värderade kärl äro
naturligtvis icke förfärdigade af Eskimåer, utarf de hafva tillbytt sig dem af
hval-fiskfångare, som städse stå i handelsförbindelse med dem.

Det synes, som om Eskimåerna vore temligen godsinnade inenniskor,
och de grymheter, om hvilka vi ofvan talat, förekomma väl endast, då
de sammanträffa med så grymma fiender, som Indianerna. Man finner
t. ex. att de vänligt behandla sina qvinnor, en sak, hvarom den
nordamerikanska vilden icke har något begrepp. Qvinnan är Eskimåens
följe-slagarinna, väninna, hjelparinna, men icke slafvinna. hvilket alltid måste
anses som ett tecken till hyfsning, som man likväl icke finner ens i
södra Europa, t. ex. hos de -kristna Serberna, Montenegrinerna etc.

Så snart vildarne i Nordamerika hemkomma från jagten eller så
snart de icke egentligen hafva någonting att göra, utsträcka de sig på
sin varg- eller björnhud och göra också ingenting; ja, de skulle anse det
såsom en skymf, om man uppmanade dem dertil). Icke så Eskimåerna;
de bygga hyddor, utskära pilar och andra vapen, reparera båtarne,
utspänna hafsdäggdjurens stora hudar för att torka dem, dressera sina
hundar; korteligen, sysselsätta sig med någonting.

Och då de äro utan sysselsättning, då alla deras arbeten äro
slutade, öfverlemna de sig åt sainhällslifvets nöjen. Nästan aldrig står en
Eskimåhydda ensam, vanligen äro flera af dem förenade till en by, och
ömsevis komma de tillsammans hos än den ene, än den andre, i en viss
tur och ordning. Ilar sysselsätta de sig visserligen icke med staternas
jemnvigt eller folkfriheten o. s. v.; men de äro icke desto mindre
lyckliga, de öfverlåta sig åt den mest uppsluppna glädje, det hjertligaste
skratt, ty de hafva godt om infall, qvickhet och satir, och deras samtal,
huru trång än den krets är, inom hvilken de röra sig, äro städse
späckade med förtäckta anspelningar på den och den tilldragelsen, eller en
och annan svaghet, som någon af de närvarande låtit komma sig till last;
det enda är att de icke hunnit nog långt i civilisation, för att häckla
frånvarande, och i detta afseende hafva de ännu mycket att lära af oss
Européer.

Eskimåerna sjunga vanligtvis sånger, fulla af satir, som de
sjelf-va dikta och komponera, likasom Steyermarkare och Tyrolare, i det
ögonblick de föredraga dem; de efterhärma dervid förträffligt andra men-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free