- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
152

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utsira sina kläder med fina färgade remmar, att man icke kan se dessa
arbeten utan förvåning. Ehuru de icke gerna röra sig, då de en gång
slagit sig i ro, äro de dock temligen rörliga, om nödvändigheten sä fordrar.
De kunna raskt nog omkretsa sina hjordar, de kunna springa långa
sträckor öfver klippor och berg, afgrunder och moras; äro således lata och
oviga, endast då de icke hafva någonting att göra, men icke da deras
egen fördel bjuder dem att vara verksamma.

En karaktersegenskap hos dessa nordiska halfvildar, som icke kan
skattas nog högt, är den stora fördragsamhet och sämja, som råder inom
deras familjer. Folket umgås med hvarandra, som om de voro idel
hof-män till börden; aldrig hör man en träta eller i allmänhet ett ovänligt
ord ibland dem; deremot äro de ovanligt misstrogna mot främlingar, och
så snart till och med de se att någon skrifver eller gör anteckningar,
tro de genast att han är en uppbördsman, och det är åtminstone en föga
rekommenderande titel hos folk, som icke ega något mera än sina
hjordar, och icke gerna vilja genom beskattning låta beröfva sig det lilla
de besitta.

En jordbrukare, som hos oss har 100 nötkreatur, kor, oxar och
kalf-var, skulle med ratta kallas en rik man; en Lapp, hvars hjord icke
uppgår till mer än 100 stycken, tillhör de fattigare, och detta kommer
deraf, att vår jordbrukare med sin boskap sköter en stor jordsträcka, som
afkastar skördar, hvilka årligen inbringa honom flera 1000 Rdr, oafsedt
boskapen, som han skattar; mjölken, smöret, osten, som han skickar
till staden.

Icke så Lappen, som alldeles icke känner till åkerbruket, utan blott
lefver af sin hjords afkastning; vill han äta, så fär han slagta ettstycke
boskap, men han måste vara ganska hushällsam med sina 100 renar,
om deras antal icke betänkligt skall förminskas under årets lopp, och
genom den unga afkomman hållas vid samma numerär.

Lapparne stå sedan flera århundraden tillbaka i beröring med
Sveriges och Norges öfriga innebyggare: de hafva alltjemt blifvit på ett
Sut-ligt sätt undanträngda af dessa, som ej aktat lör rof att pålägga dem
skatt och hos dem afsätta sitt usla brännvin, hvarföre också Lapparne fått
böjelse för brännvinssupandet, och för denna njutning tyvärr kunna
upp-oftia hela sin rätt till jorden.

Under vintern hållas i flera af de små städerna nära polarkretsen
marknader, såsom i Torneå, Umeå, Kola; dit far Lappen på sin släda,
dragen af en ren, utan att följa någon väg, tvärs öfver kullar, snöfält
och moras. Släden är byggd som en båt, har icke två medar, utan en,
hvarföre det fordras stor skicklighet att styra densamma; men den är
stor och stark nog, för att rymma i några packor hela sommai förrådet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free