Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af hudar, horn och renost samt torkadt kött. Lappen spänner en ren
för detta lätta, besynnerliga fartyg, och nu bär det pilsnabbt åstad,
under det han medelst ett roder, en 8 till 10 fot lång stång, samt genom
kroppens väl afpassade rörelser håller den hit och dit vaggande släden
upprätt. Renen synes finna behag i denna lek, ty han är under färden
behängd med små klockor, hvars pinglande ljud tydligen fägnar hans öra.
För Lappen tinnes ingen röjd väg till staden, ty han uppslår sin
boning än här än der, der betet synes honom mest lockande, i hvilket
sednare fall han äfven har tillfälle att välja, emedan hela svenska och
ryska Lappmarken knappt är bebodd af öfver 9,000 individer, hvarföre
en hvar kan upptaga så stort område han behagar.
Denna brist på vägar hindrar likväl icke Lappen att uppnå sitt mål.
En klippa, ett ensamt stående träd, en klyfta, en pä ett eller annat sätt
formad bergspets äro de kännemärken, efter hvilka han styr kurs genom
ödemarken med samma säkerhet, som kaptenen på hafvet efter
stjer-norna och magnetnålen.
Anländer han efter en half eller hel dagsresa till den stad, der
årsmarknaden eger rum, så börjar han genast sin handel, och för hvarje
hud, hvarje horn, som han säljer till särdeles billiga priser, betingar han
sig äfven ett glas brännvin, som köparen gerna gifver honont, då hans
egen fördel dervid kommer med i spelet. Snart har den vid detta gift
icke vane Lappen fått mera än han kan tåla, och då säljer han allt,
som han har öfver, sedan han berusat sig, icke för blanka riksdalrar utan
för vissa glas brännvin, tilldess han nedsjunker alldeles utan medvetande.
Då han följande morgou vaknar med den förskräckligaste
hufvud-värk, har han visserligen häri en ljuf och tillfredsställande påminnelse
om den förflutna lyckliga dagen, men i de få riksdaler, som ligga
fördolda i hans pelsklädnings djupaste fickor äfven den gnagande
förebråelsen, att hafva på en dag förslösat en hel sommars inkomster.
Det silfver, som han för med sig till hemmet, liigges till och ned-
gräfves bredvid det förut samlade, vanligtvis så att ingen annan än han
sjelf vet den plats; och då alla Lappar sedan urminnes tider gjort på
samma sätt, gömmer väl Lappmarkens jord många sköna silfverstycken
i sitt sköte.
Utom allt tvifvel sysselsätta Lapparne sig äfven med jagt och visa sig
dervid såsom ett duktigt och modigt folk. Några af dem ega
skjutgevär; försedda dermed gå de till och med ensamme björnen på lifvet. Ofta
händer det, att do under sina st.röftåg anträffa ett sådant djur, som, då
det uppväckes, straxt lemnar sitt ide och går på bakbenen emot sin fiende.
Nu gäller det att döda detsamma vid första skottet eller första stöten
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
