Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snart damen vill visa sig i all sin skönhet, kammas fram nnder öronen
och läggas öfver det spänstiga bröstet. Det muntra, blixtrande ögat
uppfordrar en hvar att beundra dessa behag, och en ung förälskad Samojcd
gifver gerna för en adertonårig engel, sådan som vi nyss beskrifvit, halfva
sin renhjord, ty hustrun köpes liksom en’slafvinna. Derom afhandlas
genom ett ombud; man föreslår ett pris, bjuder, slår af, prutar på det
begärda eller ökar sitt anbud, likasom på våra kreatursmarknader, då man
ser en ko eller ett svin köpas. Blir anbudet antaget, så medför
brudgummen den öfverenskomna betalningen och hemför bruden; blir det icke
antaget, så går han till ett annat tält, der tilläfventyrs finnas flera döttrar
och alltså varan icke är så dyr. Detta är orsaken hvarföre Samojeden
behandlar sin hustru hårdt och grymt; han är egentligen intagen af hat
och förakt emot qvinnan i allmänhet, emedan hon icke betraktas
annorlunda än som ett djur; men isynnerhet föraktar han sin egen hustru
och förebrår henne redan efter de första dagarnes äktenskap, som aldrig
förlängas till smekmånad, att han betalt henne för dyrt, och han söker
hålla sig skadelös derigenom, att han obarmhertigt piskar henne, ja pryglar
henne, ifall det icke gör honom ondt i anseende till de många renar, som
han föc hennes egande uppoffrat, utan betänkande till döds, som vanligen
icke medför några vidare följder. Sker gerningen i närheten af en större
plats, som har en domare, och är han icke klok nog att i rättan tid
stoppa munnen till på denne, blir han visserligen straffad, understundom
med döden, då han icke kan nog förundra sis öfver detta oerhörda
misstag af lagskiparen, som dock vet att det endast var sin egen hustru
han ihjälslog, — och öfver sina egna saker bör väl hvar och en få
förfoga som han behagar.
Man förundrar sig visserligen öfver sådana åsigter, men huru
längesedan är det väl, då i Polen och Ryssland slafven också endast var ett
ting, med hvilket en hvar, som var egare, kunde förfara som han ville.
Råa menniskor äro råa öfverallt; icke blott under polarkretsen. Ar 1834
ihjälslog en underofficer i Ludvigsburg en jude. Då han härföre blef
dömd till döden, kunde han allsicke sansa sig, icke begripa ett sådant
domslut. Han gick, vridande sina händer, upp och ned framför dotnaren,
som fällt honom, och upprepade beständigt: »Men min Gud, hör ni då
icke? Det var ju blott en jude, jag har ju alltjemt och straxt ifrån
början sagt, att det endast var en jude! Hur kan man då afrätta mig!»
Oafsedt nämnda afskyvärda råhet, äro Samojederna med alla deras
laster — dryckenskap, lättja och fråsseri — etttemligen godmodigt folk.
De dela sin sista bit med den hungrande, äro hjelpsamma mot
hvarandra, äro tacksamma för åtnjutna välgerningar, mottaga sina anförvandter,
om de äro stadda i nöd, i sina hyddor, äro fria från grymhet, härad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
