Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samla de gräs för att föda sina kor, ty dessa äro icke så kloka som
hästarne och renarne, hvilka sjelfva framleta sin föda under snön.
Så snart de märka att vintern nalkas, draga de söderut till
skogs-gränsen, och bygga sig den s. k. varma Jurt, som står omkring en fot
djupt ner i jorden, är sammanfogad utaf tvenne bjelkar, och bildar en
trubbig pyramid; den blir tätt belagd med hudar, deröfver björk bark och
slutligen torf, lera och gräs, såvida tiden sådant medgifver.
För att kunna se i det mörka rummet, bibehåller Jakuten några
öppningar, som stängas med dertill afpassade isblock. Trots den starka
hetta, som herrskar i Jurten, smälta icke dessa block; tvärtom betäckas
de inifrån med tjock rimfrost, och blifva då och då öfvergjutna med
varmt vatten, för att återställa deras ursprungliga blankhet. Men då
solen börjar att verka, smälta dessa ishällar och de ersättas då med
fisk-blåsor eller ett genomskinligt garfvadt kalfskinn, d. v. s. med pergament.
På hyddan står en skorsten j som afleder röken från den i hyddans
midt brinnande och ständigt underhållna elden. Rundt omkring på
väg-garne äro säten och lägerplatser anbragta för familjen; på väggarne
hänga vapen och klädesplagg; på marken ligger i den vildaste oordning och
i den rikligaste smuts allt som eljest behöfves i huset; och i denna smuts
befinna de sig ytterst väl cch åstunda ingenting bättre.
För öfrigt är detta folk utomordentligt händigt; de förfärdiga
dol-kar, yxar, knifvar af sådan godhet och förträfflighet att de, till och med
begagnade under den starkaste köld, icke sönderspringa. Handtagen till
sina vapen eller verktyg inlägga de smakfullt och konstrikt med tenn;
sina skinn förvandla de i ett fullkomligt vattentätt läder, genom att
dränka dem i blod.
De äro de förträffligaste jägare, de betala icke blott sin skatt med
pelsdjurens hudar, utan de nedlägga äfven sa många sådana djur. att de,
då de komma till Siberiens städer, kunna förskaffa sig alla sina
behof-ver i rikaste mått; också äro de passioueradt intagne af resor, och utan
dem och deras hästar skulle man aldrig kunna anlända till nordligaste
ändan af Asien. Från sydkusten af deras haf, d. v. s. från nordligaste
punkten af fastlandet, göra de resor genom hela Siberien ända till
Ochotsk vid Stilla hafvet (Ochotska hafsviken mellan Kamschatka och
Mandschuriet). De hafva inga vägspår att följa, och man kan derföre
knappt tala om att åka, ty björnen, som de kalla sin älskade onkel, är
deras bästa vägbyggmåstare, de följa med sin häst hans breda spår; och
dock tåga ärligen tusentals lastade Jakutiska hästar öfver steppen och
Stanowoiberget, hvarvid alltid så många hästar gå förlorade, att hela
sträckan är betäckt med skeletter; men hvarken det kalla nattlägret
eller stormen, eller den ändlösa skogen eller det djupa kärret eller till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
