Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I dalarne vexa äfven björkar, popplar, pilar, cedrar och sanuna
grässlag, som betäcka Rysslands grässtepper, såsom timjan, vildnejlikan,
malörten, kungsljuset, o. d , hvilka förekomma mycket ofta, om också icke så
högväxta. I dessa dalar och de egentliga skogarne uppehålla sig elgar,
renar, ekorrar, åtskilliga råttarter, harar, och af dem lefva åter räfvar,
soblar, vargar och björnar .Så snart våren nalkas, ställa flyttfåglarne sitt tåg
dit och komma i sådana skaror, att man kan slå ihjäl dem med stenar.
Af synnerligt värde bland dessa äro svanor, grågäss och änder, hvilka
draga dit i många tusental och tjena till att förse befolkningens bord.
Befolkningen? Kan man kalla dem så, de få menniskor, som här
äro fördelade på en yta af 11,000 qv.mil, d. v. s. på en yta, nästan lika
stor som hela Tyskland? Befolkningen består af 4,000 Jakuter och
Ju-kahirer och 350 Ryssar. Och likväl, huru få de än äro på en så stor
areal, råka de dock tidtals i hungersnöd, emedan de blott lefva af
landets djur, men icke af dess fältfrukter. Hela deras existens beror af
fiskfångst och jagt, ty det mjöl, som tillföres dem långt bortifrån södra
och vestra Siberien, kostar ganska mycket, och om någon gång de
karavaner, som dermed förse norden, uteblifva längre än vanligt, stegras
priset på de få ännu förhandenvarande förråden ofantligt högt, och det blif_
ver alldeles omöjligt för den fattigare klassen att erlägga detsamma.
Under sådana tider af nöd, som för öfrigt inträffa • nästan livarje
vår, ehuru mer eller mindre svåra, då de gamla förråden blifvit förtärda
och nya ännu icke anskaffade, vänder det olyckliga landtfolket i
skaror till hufvudstaden, d. v. s. Nishnei-Kolymsk, i det hopp att dess
innevånare, uppgående till ett antal af några hundra, skola bistå dem mot
hungersnöden; men vanligen sker detta utan framgång, emedan
innevå-narne sjelfva befinna sig i lika stort elände.
Men så snart de första flyttfåglarne visa sig, strålar glädjen i allas
ögon, och hvar och en söker att med sitt gevär nedlägga några af dessa
djur, för att afhjelpa den mest trängande nöden; man försmår
naturligtvis icke ens korpens och nattuglans kött, ty det är icke fråga om några
läckerheter, utan endast att tillfredsställa de mest oafvisliga behof.
Det är svårt att förklara, hvarföre skogen, som hvimlar af elgar
och renar, icke tages mera i anspråk, om också icke under den långa
natten, åtminstone mot slutet af Januari, då solen dagligen uppgår och
dröjer en stund öfver horisonten. Folket påstår att nämnda villebråd
gräfver ned sig i snön, så att man icke kan få reda på detsamma. Detta
är likväl så mycket mindre sannt, som dessa djur icke, i likhet med
björnen, ligga i vintersömn, utan dagligen begifva sig ut för att söka
föda. Vidskeplig fruktan, som afhåller Jakuten från att vandra i de af
nattliga andar befolkade skogarne, måste till större delen vara anlednin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
