Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under den tid, som förunnas honom, d. v. s. från det ögonblick, då
hjorden betrådt vadet, intill dess det sista djuret stigit i land.
Det djur, som dör ögonblickligt, bortföres genast af strömmen och
blir deras byte, som vakta på detsamma i båtar; det som blir mer eller
mindre såradt, söker genom simmande till stranden rädda sig, och blir
först der qvarliggande, emedan krafterna icke tillåta det att uppbära
sin kropp, som dittills utan ansträngning för detsamma hållits uppe af
vattnet.
Dessa tillhöra uteslutande jägaren; med allt som faller på land har
ingen att befatta sig af dem, som vänta på de i vattnet kringflytande
renarne; och på detta sätt blir jägaren alltid rikligen belönt för den
inöda uppoffringen för andra tillskyndar honom.
Jagten äfvensom djurens fångande är icke alldeles utan fara. Den
som betjenar sig af skjutvapen, kan visserligen träffa på afstand; men
den som blott har ett spjut, måste anfalla djuret direkte och detta
försvarar sig; hannarne inlåta sig i en strid, som vanligen slutar med deras
undergång, men dock äfven kostar mången jägare lifvet, ty en stöt med
hornen medför, om den träffar hufvudet, alltid sanslöshct, som har till
följd att jägaren faller ur båten och drunknar. De vilda djuren öfvergå
äfven å sin sida till anfall; de framtränga i slutna leder och hoppa upp
med framfötterna i båten, som, då han icke är inrättad för en sådan
tyngd, genast omhvälfves, hvarvid ingenting annat återstår för jägaren,
än att fatta renen någorstädes i de tjocka håren och låta honom
släpa sig genom vattnet i land. Härvid brukar renen blifva så förskräckt,
att han icke söker afskaka den tyngd, som hänger vid honom, hvilket
ganska lätt kunde ske, om han på sidan ville stöta med hornen efter
sin förföljare.
Ankomna till land, erhåller han tijl tack för karlens räddning
dennes långa knif mellan refbenen.
Många tusende renar nedläggas årligen på detta sätt, ty man
räknar i medeltal tre renar om året på hvarje person. Man skulle icke
kunna förstå, hvarifrån detta stora antal villebråd kommer, såvida icke
landet vore så vidsträckt och inr.evånarne så få till antalet.
Denna s. k. skörd, detta slagtande eger rum emot slutet af Augusti
och i början af September. Vadet är alltid så väl valdt, att djuren
mycket beqvämt kunna gå ut i vattnet och på motsatt sida lika så
be-qvämt stiga upp ur detsamma. Flocken består af 2- 300 stycken, som
sluta sig temligen nära intill hvarandra. Aro floderna täckta med ny
is, våga djuren sig icke gerna ut på densamma, emedan de hafva svårt
att röra sig på den glatta isytan; i sådant fall misslyckas också ofta
jagten, och likaså, om händelsevis jägarne äro illa gömda och blifva syn"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
