Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
formationens kedja, såsom diluvialformation; är likt hvarje annan stenig
eller klippig grund betäckt med fruktbar jord, är betäckt med grönska
och växter. Visserligen är denna is af äldre ursprung, än sanden vid
dess fot, ty denna innehåller blott renhorn, alltså lemningar efter djur,
som ännu finnas i verlden, liksom den af sanden öfverhöljda drifveden
endast tillhör nutidens flora, om också temligen djupt nedbäddad.
Chamisso hade samlat flere fossila elfenbensfragmenter och
sorgfälligt undanlagt dem; om natten blefvo de likväl tillgripna och begagnade
till att dermed underhålla lägerelden, så att han måste vara glad öfver
att finna en huggtand och en oxeltand bibehållna. Han måste sjelf stå
på vakt öfver dem’och sjelf föra dem i båten; hvarje bistånd
förvägrades honom. Den stackars mannen hade dessutom flera gånger den
glädjen att se sina lårar med samlade naturalier kastad öfver bord, så snart
man på fartyget behöfde plats för någonting annat. Det var i alla
händelser ett måttligt nöje att vara naturforskare under kapten Kotzebue.
Öfver den råhet, med hvilken man vid flera tillfällen förfor, lemnar
han följande beskrifning:
»Vi inrättade oss till bivuakering för natten vid foten af en kulle,
som var krönt med de inföddes grafvårdar. De döda ligga ofvan jord,
betäckta med drifved för att skydda dem mot rofdjuren. Några tjocka
bräder stucko fram här och der, på hvilka hängde åror, vapen och
andra föremål, tillhörande de döda. Vår giriga nyfikenhet skonade icke
ens dessa grafvårdar; de genomsöktes och hufvudskålarne borttogos;
hvad naturforskaren samlade, det ville hvar och en tillegna sig foregen
räkning. De redskap, som de efterlefvande låtit åtfölja de döda,
hopsamlades och medtogos. Slutligen gingo våra matroser bort efter
drifve-den, för att dermed underhålla våra bivuakeldar, och förstörde sålunda
monumentet.
»För sent bemärktes denna vandalism, som aldrig bort ega rum. Jag
anklagar oss icke derfor; vi voro sannerligen ganska menniskovänligt
sinnade, och jag tror icke att Européer kunna uppföra sig mera exempla-*
ritkt emot fremmande folk, emot vildar (Herr Kotzebue kallar äfven
Eskimåer vildar), än vi på alla ställen gjort. (Kantänka, de ryska
matroserna förtjena i fullt mått det loford, som kaptenen ständigt slösar på
dem).
Men om detta Eskimåfolk i anledning af nämnda .vanhelgande af
de dödas grafvar gripit till vapen, hvem skulle då burit skulden för det
utgjutna blodet?
Så frågar den ädle Chamisso. Och hvad hade väl — om
Eskimåerna sökt hämnas denna kränkning af deras förfäders hvilorum —
Européerna gjort, som äro kallade att utbreda civilisationen öfver hela verl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
