Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sta massan endast 150 fot, och på detta ställe var det för första
gången möjligt att från masttoppen öfverskåda ytan, som var alldeles glatt,
och liknade en omätlig slätt af blankt silfver. På hvarje
framspringande del af muren hängde jättelika istappar ned längs de lodräta
klipporna, ett tecken till att isen till och med här tidtals upptinar, hvilket
sjö-fararne knappt skulle hafva trott utan detta tydliga bevis, ty den här
rådande temperaturen i Februari månad, som motsvaras af Augusti
månads i det norra halfklotet, var 8 grader under fryspunkten.
Nu beslöt man att återvända, och satte äfven detta beslut i verket;
den 17 Februari uppnådde man åter Franklinön, och snart derefter
såväl den ståtliga vulkanen, som den förut omtaldta, från den magnetiska
polen ej långt aflägsna punkten. Hade det varit möjligt att finna en
säker vinterhamn, så skulle de resande hafva qvarstannat der för att
följande vinter’ närma sig såväl sjelfva polen, som närmare undersöka
vulkanen, hvilket hade varit lätt att verkställa på några korta losor;
men ingenstädes visade sig en sådan hamn, och man måste åtnöja sig
med att hafva gjort så många magnetiska observationer, att derigenom
deras föreningspunkt (det ar just den magnetiska polen) låter sig
bestämmas.
Ett bland de vackraste berg i sydpolarlandet är det, som James
Ross upptäckte den 8 Januari 1841. Det var nästan det första säkra
tecken till det sedermera omkringseglade stora fastlandet. Vignetten till
denna afdelning, sid. 208, visar detsamma; det erhöll benämningen Adams
Pike och det nästintill Minto. Det förstas höjd uppgick, enligt den
beräkning, som gjordes från fartyget, till ungefärligen 10,000 fot. Bergen
syntes helt och hållet betäckta med snö, som torde bevisa, att till och
med här dunsterna stiga temligen högt; äfven molnen i närheten af
bergens toppar utvisade detsamma.
Detta oaktadt, var det högst pinsamt att se den bergssträcka, på
hvilken polen ligger, på ett afstand, som under andra förhållanden varit
lätt att öfverskrida, och veta huru nära vi stodo uppnåendet
afhufvud-ändamålet med vår resa, och dock icke kunna uppnå detsamma. Blott
få förmå att fatta den djupa grämelse, ined hvilken jag slutligen såg
mig tvungen att uppgifva den länge hysta förhoppningen att med egen
hand plantera mitt fäderneslands flagga på vår jords båda magnetiska
poler. Tanken var måhända alltför djerf och de hinder, som ställde sig
emot mig, af så oöfvervinnerlig art, att jag åtminstone icke kan göra
mig några förebråelser derföre att jag misslyckades.
De berg, på hvilka den magnetiska polen måste vara belägen,
uppkallades efter prins Albert, och hela den sydliga landmassan erhöll
drottnings Victorias namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
