Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blott sådana fördjupningar kan man kalla oaser, blott sådana äro
istånd att bjuda motstånd mot vinden, som uppdrifver stoft, sand ocli
kalk i ödemarken och förer den måhända till en oas, som betäcker
betydliga sträckor med sand och snart skulle, om innevånarnes antal icke
voro stort nog, för att genom ditledande af vatten binda sanden, förvandla
den »lilla fruktbara fläcken» till en ofruktbar fläck, såsom förhållandet
är med hela öknen.
Hela riken, som ligga i öknen, äro egentligen endast oaser, t. ex.
Fezzan och Dar fur.
Fezzan stöter med sin nordligaste gräns till Medelhafvet, och
om-gifver på en bredd af omkring 40 mil lialfva staten Tripolis. Genom
Fezzan stryka flera kedjor af kullar, och deras långa dalsträckor
upprada sig bredvid hvarandra; men i afseende på dessa dalar har barometern
gifvit vid handen, att de ingalunda äro bildade af bergkedjor, som höja
sig ur den släta ytan, utan derigenom att dalarne sänka sig ned i
jorden. Man har funnit att barometern står flera linier högre, än vid
me-delhafvets yta, hvadan för hvarje linea (,G:dels tum) åtminstone 75 fot
vore att anse såsom fördjupning under hafsspegeln.
Dessa insänkningar visa sig teinligen fruktbara; dadelpalmen utgör
innevånarnes hufvudnäring, och der skall till och med växa ris, ehuru
detta är tvifvel underkastadt; men med visshet vet man, att några af
de frukter, som hafva en kort utvecklingsperiod, såsom meloner,
kurbit-ser o. d., odlas i stor mängd. Det tröga, blott för schackring,
plundring och mord benägna folkslag, som bebor Fezzan, gör ingenting för
åkerbruket och lefver derföre i den största fattigdom, bygger sig hyddor
af lera, som äro sämre än Negrernas i mellersta Afrika.
Män, sådana som Belzoni, Ehrenberg, Denliam, Barth m. fl., hafva
tydligen ådagalagt, att oasernas tillvaro alldeles icke är något ensamt
stående fenomen, utan att en vidt utbredd hafsgrund, som mer eller
mindre närmar sig jorden, framkallar dem; och den skräck, som ödemarken
injagar, förminskas derigenom att vår geografi lärer oss ortkännedom,
lärer oss att finna de punkter, följa de vägar, som föra till oaserna, till
följd hvaraf också‘en resa genom Afrika, om alltid högst besvärlig, dock
ingalunda är så farlig och med döden hotande, som man är van att
föreställa sig dem.
Men resorna äro dock icke utan faror, ty öfver vinden kan man icke
befalla, och icke sällan händer, att hela karavaner blifvit begrafna af
densamma.
Ar öknens mark icke alltigenom betäckt med sand, så är den
likväl öfverhöljd med stoft, som aldrig utplånas genom ett välgörande regn.
Sahara är ett tröstlöst land, icke engång dess oaser erhålla regn, utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
