Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kedjans hufvudpunkt ligger vid Kabuls nordostliga gräns och heter
Hin-dukuh (den kallades i femtiden Paropamisus). Den förenas omedelbart
med Himalayas högsta del, men utgrenar sig just vid Kabul, så att den
ena delen under namn af Solimanberget löper sydligt och åtföljer
Indusfloden på dess vestliga sida ända till dess utmynning i Indiska hafvet.
På detta berg upprinna en stor mängd floder som vända sitt lopp
till Afghanistan, men de uppnå aldrig hafvet; man påstår att de förlora
sig i sanden, emedan de icke äro nog vattenrika att kunna emotstå
sommarens starka hetta, utan vid denna årstid helt och hållet utsina.
Under regntiden bilda sig sjöar i öknen; de blifva alltid mindre under
loppet af den torra ,årstiden och ändtligen försvinna de alldeles, likasom
floderna, efter hvad vi förut omnämnt, förrt förvandla sig i bäckar och
sedan så småningom upphöra,
Äfven de båda ländernas växter och djur äro lika Persiens, men
menniskorna äro icke a*1 samma ursprun-j; man kan bestämdt urskilja
tre stammar.
Det herrskande folket äro Afghaner, sannolikt af tartariskt ursprung.
Tappra och krigslystna, men äfven begärliga efter byte, alltså röfvare,
dela de sig i en stor mängd särskilda stammar, och hvarje stam liar
sitt öfverhufvud, en af stammarnes äldste, åt hvilken skänkes en
obetingad hörsamhet och lydnad. Detta folk bor aldrig i städerna, det
innehar en stor bergsdal, hvars gränsor det med yttersta sorgfällighet
bevakar, och som det blott lefver af boskapsskötsel och röfveri är det
högst farligt för sina grannar; ty en sådan stam anställer icke sällan
ett plundringståg mot de närgränsande stammarne. Vanligen äro likväl
deras tåg riktade emot stammar, som bebo det längre bort belägna
landet, nemligen Tadschiks och Hinduer, som lefva tillsammans i byar och
städer, drifva åkerbruks- och boskapsskötsel, och derföre med rätta
anses såsom de der skola underhålla sina herrar, krigarne, ty att taga
något eller allt är ingen förbrytelse, utan en traditionel rätt hos
Afghaner-adeln.
Beludscherna äro i allmänhet ett nomadfolk, man vet icke af
hvilket ursprung, men man anser dem för afkomlingar af Mongolerna. De
äro icke blott herdar, utan äfven röfvare, och endast då det gäller att
bekriga ett land, såsom det flera gånger inträffat med Pei-sien och
Indien, förena de sig med sina norr ut boende grannar till ett allmänt,
stort härnadståg, samt utvälja då en gemensam härförare, hvilken alla
småhöfdingarne lyda.
Namnet Indien innebär en trollformel. Om man vill tänka sig det
mest tjusande, sköna, sagolika, tänker man sig Indien, Bajaderernas,
Brah-minernas, Kschetrias land, templens och pagodernas land, den fantasti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
