- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
253

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ska mytologiens land, ja det finnes ingenting underbart, som man icke
tillägger Indien.

Vi skulle nu egentligen sysselsätta oss med den del, som ligger i
den tempererade zonen, som utan tvifvel äfven är den största och
märkvärdigaste delen af Indien, men den skiljer sig så föga från det öfriga
Indien, från de åt söder utlöpande lialföarne på denna och andra
sidan Ganges, att vi måste säga mycket, som äfven rörer både den varma
och kalla zonen, ehuru vi dock skola vinnlägga oss om att, följande deu
plan, som från början af vårt arbete blifvit utstakad, så mycket som
möjligt är skilja zonerna.

Norra Indien upptager i sitt sköte jordens mäktigaste berg,
Himalaya, Det sträcker sig, noga taget, från Persien ända till Kina under
nästan en och samma geografiska bredd, nemligen den 30:de graden. I
Tibet går det likväl norr och i Nepal och Butan söder om nu
an-gifna latitud. Norrut derifrån ligger Ilögasiens stora terrassland, hvilket
så väl i höjd som i utsträckning öfvergår alla jordens platåer; mot
södern stupar detta berg så brant, att man kan se det på ett afstånd at
50 geografiska mil, dess toppar äro 4—7000 fot högre än Andeskedjans
högsta berg, och flera af dem äro dubbelt så höga som Mont Blanc och
Mont Rosa. Då dessa bergspetsar endast höja sig helt litet öfver de
omgifvande bergmassorna samt bergkammen, men alltsammans reser
sig omkring 12,000 fot öfver den sista gränsen för all vegetation in
i den eviga snöregionen, så synes hela bergskedjan för åskådaren från
Indiska sidan såsom ett sammanhängande is- och snöfält. Hinduerna, som
icke hafva något begrepp om snö, kalla den hvit jord, men presterna,
som åtminstone hafva någon kännedom om de skrifter, som är skrifna
på Sanskrit, benämna dessa berg snöns boning.

Här finnas de outtömliga källorna till de båda mäktigaste floderna,
som vattna Indien: Indus och Ganges. Den första leder sitt ursprung
långt från andra sidan berget, som den genombryter i den högtprisade
Kaschinirdalen, för att efter ett flera hundrade mil långt sydvestligt lopp
böja sig i nästan rät vinkel och strömma ned från norr till söder vid
Afghanistans och Beludschistans gräns.

Ganges har ett icke mindre eget lopp; den ena armen, som
företrädesvis är känd under namnet Ganges, löper söder om berget och
nästan alldeles parallelt med detta från vester till öster, i det den under
detta lopp upptager många hundrade små floder i sitt sköte. Den
andra delen af floden, som kalias Bramputr, upprinner nästan under samma
längdgrad på norra sidan om det väldiga berget, upptager på denna
sida alla floder, som strömma derifrån till norden, går alltjemt från
vester till öster, tilldess han plötsligen vid landets yttersta östliga gräns

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free