Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utomordentligt dyra, att de på långt när icke anställts i tillräcklig mängd,
för att kunna göra något märkbart afbräck i detta rofdjurs vilda framfart.
Jemte detta det största rofdjuret, finnes det flera slags leoparder och
pantrar, bland hvilka ett mycket högbent species kan tämjas och
brukas till jagt; vidare förekomma ganska ofta hyenor och schakaler. icke
ens vargar eller räfvar fattas.
Det största landtdjuret, elefanten, har här sitt förnämsta stamhåll.
Det hör visserligen på visst sätt till husdjuren, men lefver dock i vildt
tillstånd uti hjordar på många orter, isynnerhet i den längre bort
belägna delen af Indien; trots detta är han lätt att fånga och använda till
alla tunga arbeten; han plöjer åkern (se förra sidan), han drager de tungt
lastade vagnarne, ja till och med i krig hafva Engelsmännen förstått att
använda honom. Dertill synes han otvifvelaktigt hafva i forntiden
blif-vit begagnad, ty Perserna läto, som bekant, hela kolonner af elefanter
gå löst på fienden, men sedan kriget upphörde att vara en strid man
emot man, sedan man med koniska kulor, med granater och
Congiwe-ska raketer nedsträcker fienden radvis på 1000 stegs afstånd, äro
elefanterna icke farligare än hästarne, och i Europa skulle väl
Engelsmännen med svårighet kunna använda dem. Men i Indien har man inga
chausséer, och då 24 par bufflar förgäfves anstränga sina krafter för att
draga upp eller bortsläpa en i den uppblötta leran nedsjunken kanon, så
säger man till en elefant, att han skall vara så god och taga den lilla
pjesen på sina betar och sätta honom på det torra, och se, den lydige
elefanten är så beskedlig att efterkomma önskningarne, han lyfter den
tunga massan ur dyn och skjuter samtidigt på, och inom kort står
pjesen på fast mark och dragarne kunna fortskaffa den.
En farlig fiende till elefanten är noshörningen, som ännu ofta
påträffas i Bengalens tätaste sumpiga skogar. Djuret är förfärligt ondsint,
och då det får sigte på en elefant, går det löst på honom och uppristar
hans buk med sitt horn. Elefanten nedfaller med utträngande inelfvor,
noshörningen söndertrampar honom och går derefter, glad öfver sin seger,
derifrån. Det har hittills icke lyckats att tämja eller på nägot sätt göra
detta odjur användbart.
Af öfrige fyrfotadjur äro isynnerhet värda att omnämnas väldiga
vildsvin, stridslystna bufflar med långa, farliga horn, flera slags hjortar
af olika storlek, ända till den bekanta dverghjorten, som knappt är så
hög som de prydliga små hundarne af det minsta vindthundsslaget,
hvilka hafva ungefärligen en fots längd och måhända en fjerdedels fots höjd.
Otaliga äro arterna och mängden af apor, som bebo landet.
Till husdjuren höra hästar, åsnor, boskap af flera slag, såsom
buffel-oxar och puckel-oxar, getter, och i norr kameler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
