- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
267

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skogar och trädgårdar äro rikligen uppfyllda med de skönaste
fåglar; påfåglar, guld- och silfverfasaner, papegojor, höns och dufvor af de
skönaste slag bo här i otrolig mängd, floderna äro öfverfulla med fiskar,
men äfven med de väldigaste flodröfvare, krokodilerna. Ibland ormar äro
ganska många ytterst giftiga; den farligaste bland dem, glasögonsormen,
tämjes af taskspelarne och dresseras, såsom man föreställer sig, till att
dansa; men äfven detta är, liksom mycket annat, som berättas om de
fjerran aflägse ländernas under, en fabel. I allmänhet bita ormarne
endast, då de blifva retade; de synas annars vara fredliga djur och fly,
undantagandes måhända boan, menniskorna; men om de retas, resa de
upp sig i höjden, samt rusa på fienden och bita honom. Så gör äfven
den fångade glasögonsormen, och då taskspelaren, sedan han utsläppt
honom ur buren, blåser på en pipa och slår på trumma, kan han i alla
händelser utgifva för dans, hvad som icke är annat än en yttring af
vrede hos djuret, som blir retadt och reser på sig. Hexmästaren håller
då handen framför detsamma, det nappar efter den; men han drager den
hastigt tillbaka och framhåller den på en annan sida, då ormen åter
hugger efter den och så fortfar hexmästaren intilldess han tror att
åskå-darne tillfredsställt sin nyfikenhet.

Det vredgade djuret biter verkligen icke till, ty gycklaren har vid
dresseringen den hand, med hvilken han alltjemt hotar detsamma och
efter hvilken det hugger, omlindad och försedd med ett tätt pansar af
remmar, och detta pansar är späckadt med otaliga nålar och små taggar,
af hvilka ormen vid bettet trycker väl tjugo på en gång i gapet. Han
blir derigenom varsam, biter mindre häftigt och slutligen alls icke,
emedan han vet, huru illa det bekommer honom.

Numera har gycklaren honom i sin makt, han behöfver icke mera
omlinda armen; efter pipans takt förer han ormen medelst handen än
till höger än till venster, ormen eftergör alla rörelser och åskådaren
säger att glasögonsormen dansar.

Aro krypdjuren farliga, så äro de otaliga svärmarne af insekter
åtminstone högst besvärliga, men många af dem, såsom skorpionen, giftiga
spindlar, tusenfotan, åstadkomma så farliga bett, att i hvarje fall
sjukdom, ganska ofta döden deraf blir en följd.

Indien är de flesta och skönaste ädelstenars fädernesland, från och
med de dyrbaraste diamanter och smaragder ända ned till karneolen och
granaten, och företrädesvis påträffar man dem i Bedjapur och Gulkand
(som Fransmännen kalla Bisapur och Golkonda), hvarest äfven i
flodernas grus mycket guld förekommer.

De indiska furstarne voro sedan århundraden tillbaka berömda för
sin rikedom på ädelstenar, och några af dessa, som indiska guveruö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free