Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nier och slutligen Européer, Portugiser, Holländare, Fransmän och
Engelsmän.
Hinduerna, ett folk af Kaukasisk race, sannolikt ett urfolk, bebo
detta land sedan så lång tid tillbaka, att alla historiska spår efter
deras härkomst saknas; dock antyda deras sagor och deras religiösa
myter derpå, att de från norden dragit ned och utbredt sig i de sydliga
trakterna.
Deras antal uppskattas till 115 ä 122 millioner, dock är detta,
såsom förut blifvit omnämndt, endast lös beräkning, ett antagande som icke
stödjer sig på några säkra grunder.
Det yttre utseendet, gestalten, ansigtsbildningen, är ovanligt skönt
och af den högsta harmoni; Hinduerna tillhöra otvifvelaktigt den
ädlaste delen af den kaukasiska racen; håret är fint och glänsande svart;
huden är utomordentligt mjuk och händerna och fotternas nätta och små
former förvåna hvarje främling. Hinduerna äro egentligen icke stora,
dock ligger i hela figuren en sådan symmetri, att man icke mycket
fäster uppmärksamhet vid deras korta växt; tillika ega de en ovanlig
uthållighet, och kunna, oaktadt en ytterst knapp föda, marschera längre och
mycket hastigare, än de kraftigare och mer välfödda Européerna, hvilka
de äro ofantligt öfverlägsna i vighet.
Hinduerna lefva till större delen af vegetabilier, deras boning, deras
husgeråd och deras verktyg äro mycket enklare, än de europeiska.
Deras guldsmeder förfärdiga med ett verktyg, som de bära med sig
öfver-allt i en liten obetydlig rensel, icke blott prydliga saker, utan till och
med arbeten, som för sin skönhet och formfulländning väcka allas
beundran och som ingen europeisk guldsmed är i stånd att efterbilda, utan att
hafva sin dyrbara verkstad och sina skickligaste gesäller att tillgå.
Likaså enkel som deras boning och deras föda, är äfven deras
kläde-drägt. Hos de lägre stånden består denna af två tygstycken, hvaraf det ena,
som är mindre, svepes omkring höfterna, det andra, större, kastas likt en
mantel öfver skuldrorna. De förnämare klassernas fruntimmer bära
stickade benkläder af lätt, luftigt tyg, mycket korta jackor, som lemna
kroppen fri från bröstet ända till höfterna. En ytterst luftig slöja, som likt
en mantel svepes omkring dem, döljer nästan ingenting af de rena ädla
formerna. Folket älskar prydnader, männernas håg i detta afseende är
företrädesvis riktad på deras vapen, som alltid inläggas med ädelstenar
eller åtminstone ädla metaller, fruntimmerna åter älska och ikläda sig
vackra arm-, hals- och skoband samt ringar, som de bära i näsbrosket,
liksom våra fruntimmer i örsnibben.
Visserligen är månggifte tillåtet, och hos de förnäma och stora
allmänt infördt; hos de lägre stånden finnes det dock icke, och äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
