Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klädnad, kunde han genast döda henne, utan att han derföre i
Hinduernas ögon vore straffvärd. Henne drabbar alldeles samma öde som de
egentliga Parias, hvilka det tillhör att förrätta de smutsigaste
åligganden, hvilka inga andra menniskor vilja åtaga sig; såsom rengörandet af
kloaker, bortskaffandet af stupade djur o. s. v.
Möjligt är att just denna smutsiga sysselsättning gjort de olycklige
utstötta sjelfva så orena; de skilja sig äfven liärutinnan ganska tydligt
från de till öfverdrift rena och snygga Hinduerna. Men de kunna dock
uppföra sig ganska anständigt, hvilket synes deraf att Engelsmännen
förmått att göra dem till soldater; de våga dock icke sticka in dem i de
indiska regementerna, emedan Hinduerna derigenom skulle känna sig
dödligt förolämpade, och anse sig på det djupaste kränkta i sin
religion.
Redan af det föregående kan man finna, att det icke kan blifva fråga
om Parias’ färg; de utgöra nemligen icke mera en ren oblandad stam,
utan de hafva genom afskummet från andra kaster blifvit talrikt
förökade och så uppblandade, att de förekomma i alla menniskoracernas
färger, men otvifvelaktigt är den mörkbruna den öfvervägande. Man
tror, såsom vi redan anmärkt, att de äro Indiens egentliga urinnevånare,
som, tillbakaträngda af invandrarne, hvilka intagit de sköna fruktbara
länderna, numera dragit sig till bergen. De i Grekland, Ungern och
Böh-men likasom i Spanien och England mycket ofta förekommande zigeuarne
anser man för en gren af detta urfolk, som trots sin utbredning och
sön-dersplittring öfver hela Europa dock bibehållit sig mera rena och
oförändrade, än de i Indien qvarblifna individerna.
Ibland Indiens fyra stånd bilda Brahminerna det förnämsta,
vanligen tror man att de alla äro prester, men detta är dock ett misstag;
förhållandet är att en prest endast kan tagas ur Brahminståndet. De
flesta af furstarnes högre embetsmän äro Brahminer och äfven vanligen
deras hofnarrar, de kunna för öfrigt drifva såväl åkerbruk som handel,
men de äro tillika de enda, som kunna hinna de Heligas stånd, hvilket
för öfrigt är fören adt med flera svårigheter, och liksom hos oss
endast vinnes efter de svåraste späkningar; ty det ligger här vid lag
ingen vigt på huru individens karakter är beskaffad. Har en Brahmin
tillräckligt länge öfverlåtit sin kropp till näring åt hvarjehanda ohyra
eller flera gånger låtit för tre eller fyra veckors tid begrafva sig
lef-vande, eller lång tid legat på ett med nålspetsar försedt bräde, eller på
något annat sätt pinat och plågat sig sjelf, så erhåller han derigenom
rykte för en allt större och större helighet, och han kan slutligen i följd
af denna helighet blifva nog mäktig att af- och tillsätta gudar; ja, att
segerrikt kämpa med gudarne om deras öfverherrskap, och denna makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
