Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konung Wiswamitra var alldeles ingen oxe; han visste ganska väl
hvad han gjorde. Kon är i allmänhet ett heligt djur, ty hon är en
symbol af ymnigheten, af näringen, men Wasischta’s ko hade ännu en
annan högst egendomlig egenskap: den som egde henne, kunde mjölka
henne på hvad han ville, på ett palats, en stor krigshär, utrustad
med allt som efter Hinduens begrepp gör densamma fruktansvärd och
oemotståndlig. Under den torra årstiden kunde han mjölka sig till
många och stora vattenströmmar, och om någonstädes fanns för mycket
vatten, kunde han äfvenledes från hennes jufver erhålla solsken och blåst
att dermed borttaga vattnet.
På sådant sätt kan det förklaras, hvarföre konung Wiswamitra
gaf sig så mycken möda för hennes skull, ty genom annat än strid och
botgöring kunde hon icke,erhållas, men denna botgöring gjorde honom
mäktigare än andarne, ja än gudarne, andarfies beherrskare.
Hvad som Hinduerna egentligen afse med sin religion, är att hos
de lägre stånden framkalla en ofrivillig eftergifvenhet för en högre vilja,
och denna tro på ett oundvikligt öde återfinnes ännu i all sin styrka i
hela Orienten. Derföre gör österländingen ingenting för att afvända sitt
öde, han undflyr icke pesten, ty han vet, att om han är bestämd att
dö i denna sjukdom, skall den träffa honom, ehvar han än är, och om
det är bestämdt att han skall lefva, så lefver han midt ibland de
pestsjuka.
Sannolikt är det denna olyckliga tro, som gjort de arma Hinduerna
till lekbollar för persiska, mongoliska och europeiska äfventyrare. Brahma
eller Wischnu har så beslutit, fåfängt vore det att sätta sig mot deras
beslut.
Der denna enerverande tro icke herrskar, har det icke gått på
samma sätt; Maliratterna, Rasbuterna, Sikherna hafva aldrig blifvit
under-kufvade; de äro mycket krigiska, mycket tappra och hafva motstått
såväl Gaznaviderna, som med sina fanatiska skaror af Museimän trängde
från Khorassan in i Indien, för att der utbreda muhamedanismen
(ungefärligen år 1000 efter vår tidräkning), som 300 år senare de vilda
Mongolerna och ännu 100 år derefter Tatarerna. Det var först
Engelsmännen, som voro mycket listigare och mera baksluga, än nämnde
stammar, hvilka förmådde att insöfva och genom fördrag så fjettra dem,
att de småningom mottogo garnisoner, uppställde hjelptrupper och
slutligen råkade i oenighet, hvarigenom Engelsmännen naturligtvis fingo
styret i sin hand.
Likasom religionen å ena sidan kan leda till de största dygder, kan
hon å den andra äfven leda till de afskyvärdaste gräsligheter. Vi mena
nu icke religionskrigen, som otvifvelaktigt kostat hundra gånger fler men-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
