Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De rikas hus ligga vanligen i sköna trädgårdar; men temligen
löjliga förefalla en mängd konstgjorda till en del af lera, till en del af
papp formade och skönt lackerade klippor, hvalfbryggor, öfver hvilka
man rädes att gå, ty de se ut som om de voro byggda af
svafvelstie-kor; äfven finnes i dessa parker en mängd träd, som endast blifva små
dvergar af den art de tillhöra, en konst hvari Japaneserna hunnit
längre än Kineserna. Såsom leksak finner man i rikt folks hus små
trädgårdar, stående på ett lackeradt bord, med fontäner, som skänka
vatten åt små bäckar, hvilka i porslinsrännor löpa genom
trädgårdslaby-rinther, och vägar, som äro beströdda med guldsand eller med finstött
guldfärgadt glimmer, samt bryggor, som äro förfärdigade af fint
glättade bambustickor, och slutligen hundradetals blommor och fruktbärande
träd, som äro en half, ja ofta blott en fjerdedels aln höga. Dessa
konstarbeten i trädgårdsväg betalas med enorma priser och de kräfva också
verkligen en otrolig möda och ett orubbligt tålamod, ty man måste först
genom att uppdraga träd i krukor, förskaffa sig dvergplantor,
vårda dessa väl och söka framkalla frukter; dessa frukter låter man
mogna fullkomligt, planterar kärnan deraf åter i kruka, ehuru en mindre, och
sålunda fortsätter man från generation till generation, men behöfver
måhända 30 år, för att genom den femte eller sjette generationen hafva
kommit derhän att kunna uppdraga sex tums höga plommonträd.
Betalningen måste naturligtvis svara emot så mycket arbete och så
mycken derpå forspild tid.
Det enda nöje som Japaneserna kunna fröjda sig åt utom sina
husknutar är för de rika deras trädgårdar och för medelklassen besöket i
offentliga trädgårdar, ty de hafva inga skådespel, ingen opera och känna
icke till alla de förströelser som i så rikt mått och så stor mångfald
erbjudas oss Européer. Dessa offentliga platser kallas téträdgårdar,
men icke blott té utan äfven varm arack eller bränvin af annat slag
samt tobak äro de fysiska njutningar, som der stå till buds. I dessa
trädgårdar finnas en stor mängd tältlika afdelningar, hvar och en skild
från den andra genom buskager och spanska väggar, i hvilka
Japaneserna låta servera sig té, som vanligen sker genom unga flickor, hvilka
äro ålagda att icke visa sig snäfva; der finnas äfven andra medel till
en angenäm sysselsättning, såsom lindansare, gycklare, brottare, eldätare,
musikanter af det mest olika slag; alla dessa uppbjuda, i brokig
förvirring om hvarandra, sina krafter, för att göra underhållningen så
om-vexlande som möjligt. Besöket i dessa téträdgårdar innebär icke i sig
någonting otillåtet eller osedligt, och derföre afvaktar folket icke eller
natten för att deltaga i detta nöje, utan besöka trädgårdarne om dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
