Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det ovilkorliga svaret på hvarje fråga som ställes till dem blir: »jag
förstår icke».
Den som icke närmare känner till den japanesiska styrelsen, kan
icke sätta sig in uti ett sådant förhållande som det nyssnämnda; det
härrör helt enkelt deraf att den europeiska krigskonsten ingifver
Japa-neserna en obeskriflig fruktan. Taicun anser Européernas missionärer
för spioner, som fått i uppdrag att utforska den japanesiska kustens
svaga sidor, och förbereda en landstigning och ett infall i landet. Detta
är orsaken, hvarföre de blifva så sorgfälligt bevakade.
I Japan finnes ingen stående armé, alla de med två sablar
beväpnade, som beledsaga furstarne, de storas och adelns svit, så länge det
är fred, förvandlas till soldater, så snart krig utbryter. De äro
visserligen personligen mycket tappra, men de skulle dock svårligen med
framgång kunna kämpa emot den europeiska taktiken; likväl påstår man
att de alltifrån det ögonblick då de nödgades öppna sitt hemlighetsfulla
afstängda rike för Européerna, flitigt sysselsätta sig med studerandet
af sådana verk som behandla taktiken. Japaneserna anse sig hotade af
Européerna och äro i detta ögonblick rof för en obestämd ångest; de
veta att de med sina pilar och bågar icke kunna göra motstånd mot
våra miniégevär och våra bombkanoner; de söka derföre med ifver nå
den ståndpunkt hvarpå vårt militäriska och nautiska vetande
befinner sig.
För att hafva dugliga, taktiskt användbara soldater, måste
Japaneserna först och främst aflägga sandalerna eller träskorna, de vida byxorna
och de långa släpande klädningarne, och de äro också beredda att för
detta ändamål underkasta sig alla möjliga offer. Japaneserna äro
alldeles icke slafvar under kinesernas enfaldiga fördom att anse sig för det
högst stående af alla verldens folk; de anse visserligen att de äro för
mer än Kineserna, men oaktadt denna sjelfkänsla uppskatta de makten
hos den intelligens, som utmärker de europeiska folken, till sitt rätta
värde.
Man uppristar numera icke magen för att hämnas en förolämpning;
detta visar sig tydligen vara ett gammalt bruk, som icke vidare är på
modet. Men likasom hos oss finnes dansmästare och fäktmästare, så
finnes äfven i Japan maguppristare, d. v. s. sådana, som gifva
undervisning i konsten att grundligen upprista magen på sig. Att taga
kännedom om denna konst hörer till en ung mans af rang uppfostran, det är
understundom ett medel att undandraga sig och sina efterkommande
vanära, i det man genom en frivillig död beröfvar bödeln sitt rof.
Sålunda berättar man att två förnäma herrar, som voro anställda i
kejsarens tjenst, stego samtidigt, den ene med ett tomt fat ned, den an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
