Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa vandrande boskapsherdars näring hemtas endast från
afkast-ningen af deras hjordar, och utgöres företrädesvis af den mjölk, de
erhålla af sina ston, kor och får, samt deraf beredt smör, och fet eller
mager ost. Kött äta de vanligtvis icke, emedan det blir dem för dyrt;
de sälja boskapen lefvande i städerna samt förskaffa sig på detta sätt
mjöl till vinterforrådet, om sommaren samla de flera olika slag af
rötter och fröplantor, som vexa vildt i stepperna och hvilka kokas i mjölk
och förtäras. Tegeltéet är derjemte ett af de förnämsta näringsmedlen.
De Nomader som äro af tatarisk stam, hålla sig för att vara
af-komlingar af den gyllene horden; dessa kalla sig Nonager och tro att
deras stamfader hafva grundlagt Astrakan.
Tatarerna dela sig i ganska många vandrande stammar, och hvarje
stam har två ståndläger, som den alltid ånyo uppsöker. Om vintern
stå lägren qvar och innesluta stammens förnämsta rikedomar,
boskaps-hjordarne. Då dessa ganska väl kunde blifva föremal för rofgiriga
grannars lystnad, så var det naturligt att man sökte befästa sådana läger,
och dessa försigtighetsmått vidtogos äfven antingen medelst pallisader
eller genom en graf med en bakom densamma liggande vall eller
stenmur. Det ligger i sakens natur att dessa ståndläger icke på detta sätt
kunde anses synnerligen starkt befästade, men det kunde icke blifva fråga
om att uthärda en belägring med kanoner, utan blott att afvisa ett anfall
af beridna röfvare.
Dessa murar af lera eller tegelsten omslöto äfven några stenhus,
uppförda för fremmande vandrande’ köpmän, samt en moské, de hade
öfverbyggda ingångsportar och på somliga ställen äfven bryggor öfver
grafvarne, och dessa läger blefvo småningom af Ryssarne allmänt
kallade städer; ännu finner man ruiner efter dem på många punkter i
Buschkirernas land, i Kirgiserstepperna, i Kalmuckernas nomaddistrikt;
ja de uppstå än liksom i forna tider, men nu är troligen den från
fäderna ärfda seden orsaken dertill, ty numera behöfva dessa nomader
icke mera skydda sig för några fiender.
I sina vandringar följa nomadstammarne ett fullkomligt ordnadt
system. Man inbillar sig vanligen att dessa vandrande herdar efter behag
draga härs och tvärs, men detta är lika så litet fallet som för tusende
år tillbaka. Hvarje stam hade redan pä Abrahams tid en sig tillhörig
landssträcka; och man kunde finna reda på en sådan stam, till och med
då det ännu gafs hvarken väg eller stig; man kunde sända bud till
hvarandra, och man kunde uppsöka sina anförvandter, hvilket man väl
hade måst hafva svårt att göra, ifall hvarje familj med sina hjordar
dragit omkring åt hvilket håll och sa långt bort som den sjelf behagade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
