Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig åt lians tjenst och hvar tredje dag skulle lian från furstens hjord
erhålla ett fett får, hvars hud han likväl skulle återlemna, emedan den
skulle stanna i den furstliga skattkammaren.
Då målaren efter denna underrättelse inträdde i sitt tält, var
hushållet redan fullständigt ordnadt; kitteln stod öfver en sprakande eld af
torkad gödsel, tjenarne voro sysselsatta med att afdraga huden från det
slagtade fåret och tillreda måltiden.
Medan detta skedde, infunno sig åtskilliga gäster och just sådana,
i hvilkas hem ingenting kokades för den dagen, hvarföre de sökt finna
ett tält, ur hvilket rök syntes uttränga ; detta hade de märkt vara
förhållandet med målarens tält och derföre komnio de för att blifva hans
gäster. Afven hundarne i grannskapet tycktes hafva samma afsigt, de
måste äfven hafva fått nys om den furstliga skänken, ty de stucko sina
vädrande nosar under tältets filtbetäckning och genom detsammas
gallerverk.
Nu började måltiden och tolken utdelade utan anseende till
personen väldiga qvantiteter kött bland de närvarande, så att endast litet af
det furstliga fåret blef öfver och den resande med sina följeslagare
redan följande dag nödgades att se sig om efter en rykande Kibitka.
Målaren förfärdigade af några öfverblefna tältstänger och snören
ett staffli och anhöll derefter hos furstinnan att få måla hennes bild,
som dock först efter flera dagars förlopp kunde tillstädjas, emedan,
enligt en sqvallrande hoffrökens utsago, den höga herrskarinnan först ville
utsmycka sin boning och göra sig en ny klädning för att med nödig
värdighet kunna uppträda för fremlingen.
Andtligen kom den stora högtidliga dagen, men straxt innan
målaren skulle begifva sig till furstinnan, visade sig en karl i tältet för att
tillkännagifva att en granne hade dött. Knappt voro dessa ord
uttalade, förrän de närvarande skyndade sig att upphänga och fästa alla på
marken stående eller liggande saker på väggarne. Härpå blefvo alla
pålar rundtomkring tältet uppryckta ur jorden medelst de rep som från
tältets sidor voro fästade i dessa pålar för att hindra detsamma att af
blåsten bortföras.
Nu ställde sig folket i det inre af tältet på ett temligt afstånd från
hvarandra, lyfte hela gallerbyggnaden med dess filtbeklädnad några tum
högt öfver marken och buro den derifrån. Målaren grep staffliet och
färglådan och följde efter sin vandrande boning, utan att veta eller
begripa, hvad detta skulle betyda, eller ana hvarest ateliern skulle
behaga att slå sig ned och förunna honom ro. Men genom den öppna
dörren såg han att alla de andra tälten äfvenledes voro i rörelse; han
hade den lyckan att få skåda en vandrande by.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
