Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt långt afstånd, emedan den ändlösa steppen ingenstädes erbjuder
något motstånd för vågornas utbredning. Blåsningen måste för öfrigt
fordra stor ansträngning, ty ehuru de endast framkallade långt utdragna
v enstaka toner, blef likväl deras ansigten med hvarje ton allt mörkrödare
och mörkrödare. Men icke blott dessa enstaka Tubatoner utgjorde
musiken, utan flera andra instrumenter förenade sig med Tuban till en
egendomlig konsert. Sålunda fanns bland dessä heliga musikanter en trupp
af skalmejeblåsare; hvar och en af dem bär i sin hand ett instrument
af trä med sex hål; men det var alls icke fråga om att blåsa samma
stämma, hvilket icke eller kunde komma ifråga, då dessa instrumenter
hvarken egde samma styrka eller samma längd, dock var en af dem
musikdirektör och alla de öfriga hade sina ögon riktade på honom, som
alltid angaf den tonart, hvilken det skulle blåsas, d. v. s. angaf den
finger som skulle upplyftas och sättas på ett af pipans hål. Så snart detta
skedde, upplyfte alla de andra samma finger och sålunda uppstod ett
ackord, som i renhet måste hafva varit ungefärligen likt det, som fyra
eller sex på samma gång jämrande kattor kunna åstadkomma, endast
med den skilnad att tonerna voro betydligt starkare.
Till dessa två musikaliska instrumenter kommo äfven pukor och
trianglar, af flera olika slag. Pukorna voro cylindriska ringar af metall,
på ömse sidor öfverdragna med våta skinn, som, sedan de torkat,
an-gåfvo hög eller låg ton, allt eftersom de blifvit hårdt spända, Dessa
pukor buros på käppar och bearbetades på ett förskräckligt sätt med
lårbenen efter slagtade får, så att man knappt kunde begripa, huru
skinnet kunde stå emot de väldiga slagen. Hvad beträffar triangeln, så
måste den väl vara af äkta kinesiskt ursprung, emedan Kalmuckerna icke
förstå att arbeta i metall, men genom Tibet stå i förbindelse med Kina.
Utan något afbrott, till och med utan något spår till takt, blåste
och slog man nu på dessa instrumenter, och som detta skedde med all
den kraft som lungor och armar förmådde utveckla, var larmet
naturligtvis alldeles afskyvärdt.
Efter denna helvetiska musikkorps följde nu Lama i spetsen för tre
afdelningar af sitt presterskap. De högre buro röda drägter och en slags
krona, vid hvilken var fästad en mängd bilder af onda gudar; på
högsta spetsen af denna krona hängde en på papper skrifveri bön, fästadt vid
en mycket fin tråd, så att det med lätthet sattes i rörelse af vinden.
Denna rörelse anses som en bön och då bönen är Gudarne behaglig,
blifva dessa vänligt stämda genom papperslappens sväfvande hit och dit.
Den andra graden bland presterna var mindre kostbart utstyrd,
men äfven deras drägter voro af brokig art; somliga buro gröna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
