Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu begifva sig på väg hem. Men olyckligtvis uppstod en storm, som
hotade att bortföra templet jemte alla gudarne.
Genast ilade några af presterna ut, for att drifva tältpinnar ner i
jorden och fästa templet medelst tåg vid dessa, så att det åtminstone
icke skulle lyckas för den första häftiga vindstöt att omkullstörta
detsamma. Lama reste sig och utdelade befallningar, lät vårda bönmaschinen,
omhölja åtskilliga gudabilder, afhölja andras och befallte äfven att här
och der tåg skulle anbringasmen stormen blef allt häftigare och
häftigare, huset brakade i tusende fogningar, plötsligen slog en häftig
vindstöt in några af de böjda Iäkten som bildade taket och det såg ut, som
om gudatemplet skulle se sitt sista ögonblick. Till all olycka hade
äfven flaggan eller vimpeln på stången framför templet blifvit intrasslad
genom stormens piskande; flaggan bad icke mera. Kiesewetter gjorde
en af de närvarande uppmärksam härpå, och denne gick ut, klättrade
upp på stangen och lösgjorde vimpeln, så att han helt hastigt kunde
börja sina böner. Bönmaschinen hade målaren satt i en förfärligt
hastig rörelse, samtidigt befallde Lama att en af de största gudabilderna
på altaret skulle afhöljas, ett par prester bundo åter fäst de inslagna
takläktena; och se, vimpeln och bönmaschinen hade gjort sin
skyldighet, stormen blef mindre häftig och man kunde lugnt gå sin väg utan
att behöfva hysa någon fruktan för templets bestånd.
Ibland de djur, som hos Kalmuckerna äro inhemska, är isynnerhet
ett märkvärdigt, hvarföre vi äfven lemna en afbildning af detsamma
(sid. 386). Det är Yak’en, som naturforskarne kalla Bos grunniens,
grymtoxen. Ursprungligen tillhör detta djur Tibets berg, men så länge
det icke förekom annorstädes än der, kände man icke riktigt till det,
utan berättade en mängd historier om detsamma. Sålunda skall t. ex.
detta djur veta, att man förföljer det endast för att komina åt dess
vackra hvita långhåriga svans, som, mjuk och glänsande som siden, af
de förnäma Hinduiska damerna begagnas såsom fiugfläkta och i
anseende till sin sällsynthet och skönhet står i högt pris. Yak, som vet detta,
gömmer, så snart han får se jägaren och hundarne, bakdelen i en
buske, och anser sig sedermera säker, emedan den dyrbara klenod, för
hvars skull man fångar honom, icke mera är synlig. Det förstås af sig
sjelft att detta endast är en fabel. Kalmuckerna begagna icke blott
den långa svansen, utan äfven det långa präktiga hår, som betäcker
hela kroppen, och detta var anledningen till att man först började
sysselsätta sig med afveln af detta djur vid Altaibergen samt att det
numera utgör en del af Nomadernas hjordar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
