- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
392

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

såg honom för förryckt, han sade att han redan i 12 år varit der, hade
genast vid sin ankomst krupit tillsammans och sedan denna tid varit
tokig; detta var det intryck som Hinduens dåraktiga sjelfpina gjorde på
Ryssarne.

Moynet och Alexander Dumas gjorde i Oktober år 1858 en resa
genom en del af det sydliga Ryssland; det torde måhända icke vara utan
intresse att följa de båda ryktbara personerna på denna resa och höra
deras egna ord:

»Stunden var kommen, då man skulle lemna Astrakan, och sedan
flera dagars tid hade vi redan alla varit sysselsatta med att laga oss i
ordning till afresan. Yi hade köpt en af landets egendomliga vagnar
och så mycket som möjligt fullständigat vår köksattiralj och vårt
munförråd, ty vi visste, att vi under en längre tid icke skulle påträffa
någonting i denna väg. Yid solens uppgång skeppades vår svit jemte våra
förråder öfver Wolga och vi följde efter densamma. Ofverfarten varade
trefjerdedels timma, ty Wolga är den största flod i Europa, dess lopp
är mer än 400 mil långt och vi befunno oss på en af dess bredaste
armar, som har mer än 6500 fots bredd. Mai* kunde nästan kalia denna
långsamt flytande flod ett haf, och många äldre geografer hafva äfven
påstått, att kaspiska hafvet genom ett sund står i förbindelse med stora
oceanen. Ehuru redan Herodot visste, att Kaspiska hafvet var en
afskild sjö och ehuru Aristoteles säger detsamma, så hafva dock tvenne
Engelsmän, Jenkinson år 1858 och en annan, Burrough, som reste
utefter såväl norra som södra kusten af denna sjö, ännu en gång förnyat
nämnde uppgift.

»Sedan vi kommit öfver till andra stranden, satte vi oss till häst,
kastade en afskedsblick på Astrakan, som intog en så hög ståndpunkt
i handelsverlden, förrän vägen till Indien och Afrika blef upptäckt, och
som nu sjunkit så djupt ned från sin förra betydenhet; beundrade
ännu en gång den stora basilikan med de märkvärdiga på koppar rika
tornen och dess af master hvimlande hamn, och satte oss derpå i
marsch.

»En person som passerade förbi oss och märkte någon rörelse i våra
ansigten, sade — nu är det ingenting, men vi måste se Astrakan om
våren, då karavanerna komma frän Indien och från Kina, som föra hit
sina laddningar med té, hvilka skola förslå för hela det ryska riket —
då är anblicken storartad.

»De vänner, som hade följt oss ett stycke på vägen, togo afsked,
utan tvifvel för alltid; de stego tillbaka i båten och vi jagade i galopp
in på steppen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free