Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seradt salt, som blifver qvar efter sjöarnes uttorkande; man kan
torrskodd vandra öfver dem. Omätliga rikedomar ligga här i dagen; de
blifva icke begagnade, emedan befolkningen är så ytterst liten. Inalles
blifva nu endast 32 saltsjöar beskattade, som årligen lemna inemot fyra
millioner skålpund salt, och man kunde afvinna dem ännu mycket mera,
utan att i ringaste mån uttömma dem; 97 saltsjöar ligga dessutom
alldeles obegagnade.
»Tid efter annan sågo vi en hjord af vilda hästar, men Astrakans
vackra får äro försvunna; menniskor sågo vi blott på poststationerna,
och de äro just icke alla så särdeles älskvärda, men genom vårt
kejserliga passbref och några i rättan tid afpassade rapp med ridspöet blefvo
vi dock alltid väl betjenade.
»Den följande dagen liknade fullkomligt den föregående, men mot
slutet af den tredje upphörde plötsligen ljungfälten, utan det ringaste
tecken till aftagande eller förminskning; — man såg endast sand,
icke annat än sand, ett verkligt Sahara. Dessa trakter hafva erhållit
benämningen »sandhaf», vinden upprör deras yta likt hafvets, och den
är äfven öfverallt vågformig; men stormen förer ofta stora massor deraf
mils långt bort och det är här högst farligt att, medan den rasar,
befinna sig ute i det fria.
»Det är öfverflödigt att säga, det här icke finnes någon väg, ty det
förstås af sig sjelft; sittande på vagnen, är man helt och hållet
öfver-låten åt kuskens nåd, som alltjemnt håller sitt spann i galopp, ända
till dess djuren störta omkull; om man blir förskräckt deröfver, säger
han lugnande, att det icke betyder någonting, stryker smekande djuren
en liten stund, hjelper upp dem och jagar sedan i galopp vidare.
»Vi anlände till en station, som var omgifven af ett dussin
kal-muckiska tält; fruntimmerna höllo just på att koka mat och inbjödo oss
att göra detsamma. Efter middagsmåltiden gjorde vi besök i tälten, och
de kalmuckiska fruarne bjödo oss öfverallt té och mjölkbränvin; men
för att dricka téet, måste man hafva kommit så långt att man helt och
hållet förlorat allt bruk af smakorganerna, ty galläppledekokt med
får-fett, stomjölk och salt är icke en rätt, som kan reta en Europés gom.
I en parisersalong är det ganska lätt att väpna sig med mod för att
uthärda något dylikt, men på ort och ställe för tillverkningen förefaller
saken helt annorlunda.
»Till tack för inbjudningen bjödo vi Kalmuckerna såväl ryskt
brän-vin som fransysk kognak och hade tillfredställelsen att varseblifva det
våra vesterländska produkter mottogos med glädtiga hurrarop, i hvilka
blotta höfligheten verkligen icke hade någon del.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
