- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
403

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tenbäddar; först i mörka natten anlände vi till vår station, en enstaka
soldatpost och herberge för alla möjliga insekter i verlden. Följande
dag foro vi förbi Chamkal Tarkowskis hemvist och aoul; den var
uppbyggd på toppen af en djerf, gigantisk klippa och erbjöd, i förening med
byn, som låg vid dess fot, en högst pittoresk anblick.

»Vi befunno oss nu i Daghestan och uppnådde Temurkhan Chura,
den ryska härens högqvarter i denna provins. Chura är en rysk, helt
och hållet modern stad, som icke företer någonting egendomligt mer än
dess läge midt i bergskedjan. I två dagars tid har här fallit snö, så
att den ligger nära tre fot tjockt. Då vi från denna plats reste vidare
utför, halkade hästarne och vagnen slingrade oupphörligt på bergens
sluttningar. Tre timmar efter sedan vi lemnat bergstaden, fingo vi
tillbaka sommaren med dess blommor och frukter samt en qväfvande hetta.
Vi foro genom stationen Keli och sågo hela befolkningen i den
häftigaste rörelse, emedan Tatarerna under natten kommit ned från de
angränsande bergen och bortfört deras hjordar; Kelis Tatarer och de ryska
soldaterna befunno sig nu ute för att förfölja röfrarne; man hade redan
hört skott, men ännu icke fått några närmare underrättelser. Då
fäktningen måste ega rum just på vår väg, så afreste vi i största hast, och
våra följeslagare brunno af längtan att få taga del i denna festliga
tillställning, men det var för sent. Sedan vi hade galopperat ungefärligen
en timme, mötte vi Aoulens krigare, som hade återtagit sina hjordar
och dödat 15 man, hvilkas vapen och kläder de förde med sig. En af
innevånarne erbjöd sig att visa oss slagfältet; snart bestego vi en kulle,
på andra sidan om hvilken vi sågo femton Tatarer liggande döda och
alldeles öfverhöljda med sår; man hade slagits med sablar, och de få
skott, som blifvit hörda på afstånd, hade endast på visst sätt varit en
signal till stridens början.

»Vi skyndade oss att öfverlåta platsen åt några tjog gamar, som i
vida kretsar sväfvade öfver våra hufvuden; och sedan vi hade köpt
några af de slagna Tatarernas vapen, stego vi utför Kaukasi sluttning
och sågo, dä vi veko om en kulle, plötsligen det Kaspiska Hafvet
framför oss, detta hemlighetsfulla haf, som i sig uppslukar de väldiga
floderna Dembla, Ural, Wolga, Kuma, Terek m. fl , och hvars
vattenspegel, detta oaktadt, icke höjer sig.»

I detta afseende har den fra! syska resanden alldeles icke rätt, ty
det Kaspiska Hafvet stiger och faller, allt efter de vattenmassor, som
floderna tillföra detsamma, och som under sommaren och hösten alltid
blifva mindre, men deremot under vintern och isynnerhet mot våren
betydligt större, i anseende till den smältande snön. Kaspiska Hafvet
ligger i en ytterst het trakt och solskenet icke blott förflyktigar det till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free