Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina löf och stå der torra och blad lösa; grafvens tystnad herrskar i
denna fruktansvärda hetta; hästar och boskap söka att åtminstone
skydda sina hufvuden mot solens strålar, i det de hålla desamma mellan
benen; man ser under denna tid i steppen nästan intet lefvande djur,
undantagandes resandens lastdjur samt farliga giftiga ormar, och dessa
sednare i sådan mängd, att man måste omlinda hästarnes och
kamelernas fotter med läder, för att göra ormarnes bett oskadliga.
Om vintern lider man af en nästan lika förfärlig köld och det
faller famnsdjup snö; det värsta under denna årstid är likväl
snöstormar-ne. Vinden lyfter upp snötäcket, drifver det i hvirflar framåt och låter
det nedfalla här och der; den begrafver i snö hela karavaner och icke
sällan stora byar, hvilkas innevånare skulle förgås, såvida de icke vore
försedda med lifsmedel och kunde vänta tilldess antingen en ny storm
befriar dem från snötäcket, eller tilldess våren uppsmälter snön.
Skyddade således af hetta och köld, förskansade dessutom bakom
branta klippberg, till hvilka endast leda gångstigar, som vanligen äro
otillgängliga tillföljd af väta, som uppmjukat leran, bo de vilda folken
på sina bergfästen och äro i hvarje ögonblick färdiga att nedstiga från
dessa på de bebodda slätterna, så snart de varseblifva den ringaste
försumlighet i afseende på deras bevakning. Oafsedt att de röfva och
plundra, bränna och mörda, medföra de dessutom fångar för att af deras
anförvandter tilltvinga sig en hög lösepenning. Om de efter ett sådant
plundringståg förföljas ocli icke hafva någon utsigt att undkomma med sina
fångar, så döda de dem och afhugga högra handen på dem, hvilken de
medtaga såsom ett segertecken; den torkas, rökes och fastspikas
derefter öfver ingången till huset. Riktigt fanatiska Lesghier uppspika
sådana segertecken i moskéerna.
Ett rasande hämndbegär kokar hos dessa hetblodiga menniskor; den
så kallade blodshämnden är der allmän och utföres med lika, ja ännu
större afskyvärdhet än på Corsica. Dessa menniskor äro lika så farliga
genom sin fanatism. En sådan bergsinnevånare aflägger i moskéen
löftet att döda ett viss antal fiender (söm han sjelf bestämmer, ty eden är
frivillig och framkallas utan någon annan anledning än blott deras
religiösa fanatism); från detta ögonblick tillhör han icke mera sig sjelf,
utan endast sin ed. Försedd med nödiga lifsmedel för att kunna
uppehålla sig några dagar, lägger han sig i bakhåll någorstädes på en
gångstig eller i närheten af en fästning. Dold i ett buskage, osynlig för
hvarje vandrare, väntar han, orörlig likt en jägare på bakhållet, att
någon menniska skall komma, som han kan traktera med ett uns bly. Ar
han istånd att nedlägga ett offer, så plundrar han detsamma och
skyndar bort till ett annat gömställe. Om han icke får tid att plundra den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
