Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föregående afbildning) ganska pittoresk, framför allt utmärka sig de i
gördeln sittande kostbara pistolerna, dolkarne och sablarne; gördeln är
vanligen på ett smakfullt sätt broderad och utsirad med guld, eller ock
består han af en turkisk shawl. Ofre delen af kroppen är beklädd med
en vanligen hvit, tätt åtsittande, kort jacka; ofvanpå denna sitter ett slags
vest, så rikt utrustad med rika broderier, som egaren möjligen kunnat
åstadkomma. Nedra delen af kroppen betäckes af svarta kortbyxor och
öfver dem nedhänger Fustanellan, ett i rika veck lagdt, hvitt plagg,
som ser ut som en skjorta; en låg kullig tolpak betäcker hufvudet, och
emedan den saknar skärm och således icke skyddar mot solstrålarne,
så få alla karlarne ett förskräckligt mörkt och dystert utseende, då de
sammandraga ögonbrynen för att på detta sätt i någon mån skydda sig
emot det besvärliga ljuset.
Landtfolket går något simplare klädt; de bära vesten utan någon
jacka på bara kroppen; de bära ingen Fustanella, och deras ben och
fotter äro icke betäckta med strumpor och skor, utan äro nakna, med det
undantag att några skinnstycken äro med remmar bundna om fotterna, de
egentliga, antika sandalerna.
Gå vi längre söderut, så beträda vi det verkliga Greklands jord,
d. v. s. det europeiska Turkiet och det stycke land, som tillhör det
trettio år gamla konungariket Grekland, den jord, på hvilken en gång all
vesterlandets kultur utvecklade sitt frö, den jord, på hvilken de
skönaste blommor af vetandet, af filosofien och af alla lifvet fröjdande
konster på det yppigaste sätt uppspirade; men livad har det nu blifvit af
densamma? Liksom dess syster- och grannland Italien, har den
försjunkit i ett jemmerligt barbari; i det ena som det andra landet ligger
allt stort och skönt om forntiden erinrande i ruiner och dessa ruiner
hafva blifvit betäckta med två årtusendens mögel. Det nuvarande Rom
står på ruiner af det gamla Rom, som man börjat uppgräfva i det
förras grundvalar. Der, hvarest Cesarerna hvälfde sina planer att
under-kufva oeh beherrska den kända veriden, der ser man nu prester och
tiggare utsträcka sina lata lemmar. Der hvarest Sokrates och Plato
lärde, hvarest Perikles och Aspasia herrskade, hvarest Phidias, Skopas
och Praxiteles danade de gudabilder, som ännu lefva qvar i sångerna
från denna förgångna tid, der ser man blott stoftet efter ruinerna, icke
engång ruinerna sjelfva, ty hvad man för hundra år sedan kunde kalla
så, har sedan denna tid sönderfallit till stoft. De folk, som kunde
motstå en Xerxes’ millioner räknande härar, hafva nedsjunkit till eländiga
röfvarband, som icke engång hafva mod nog till en öppen kamp, utan
öfverfallfi förrädiskt om natten de stackars bönderna och städernas
innevånare. Dess blomstrande fält, på hvilka Ceres’ och Pomonas skän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
