Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På båda sidor om det mäktiga berg, som genomgår hela den
skandinaviska balfön från norr till söder, bo två skilda, sedan århundrade
mot hvarandra fientligt sinnade menniskostammar, Svenskar och
Norrmän, som senast i 2:dra årtiondet af vårt sekel kommo under en
spira *).
De båda folken skilja sig på ett i ögon fallande sätt från
hvarandra, såväl till den kroppsliga formen, som äfven till sysselsättningar. De
på östra sluttningen boende Svenskarne äro åkerbrukare och bergsmän,
de på den vestra boende Norrmännen äro till större delen jägare,
herdar, fiskare och väldiga, djerfva sjöfarare. Deras historia är rik på
romantiska sagor; de synas hafva varit de förste, som utbildat
skeppsfarten öfver hafvet i Europa, ty ända till den tid, då de mäktiga
sjö-konungarne besökte Skottland, upptäckte Island och Grönland samt
hemsökte det nordliga Frankrikes kuster, och gjorde sig fruktade på Sicilien
och i Byzanz, hade man blott befarit kusterna. Den gamla verldens
modigaste sjöfarare, Fenicierna foro i öppna båtar från land till land, rodde
eller seglade städse, hafvande kusten i sigte, och lade hvarje afton till
vid land. Ett godt begrepp om den äldsta skeppsfarten gifver oss
Ho-meri berömda dikt »Odysséen.» Dess hjelte far från Troja tillbaka till
sin hemort, ön Ithaka, hvars konung han är, och på denna resa
tillbringar han 10 år, irrande omkring i Medelhafvet. En nutidens sjöfarare
ler visserligen häråt, för honom är Medelhafvet endast ett litet
liafs-bäcken, och hans karta lär honom att finna hvarje punkt, äfven om han.
icke ser densamma. De gamla kunde icke detta; ville de resa från
Tyrus till Massilia, från Mindre Asien till södra Frankrikes kust, måste
de antingen fara längs Adriatiska hafvet omkring Italien eller längs
Afrikas och Spaniens kust, ty att förlora denna sednare ur sigte, var
detsamma som att gå förlorad.
Dessa djerfva nordiska sjöfarare lärde menskligheten att besegra
oceanen, och om äfven månget vackert fartyg förgicks med allt hvad
som fanns ombord, så är dock otvifvelaktigt, att de genom sina
vidsträckta färder mycket utvidgade menniskornas kunskaper och
synkrets.
Annu upptäcker man hos deras högväxta, utomordentligt kraftiga
efterkomlingar det mod, som sporrade deras förfäder till så djerfva
dater. Visserligen voro dessa s. k. sjökonungar egentligen ingenting annat
*) Enär förf. helt knapphändigt affärdat de Skandinaviska rikena, är det vär
afsigt att meddela en särskild beskrifning öfver desamma, grundad pä de
nyaste uppgifterna. Denna beskrifning kommer att bilda ett Bihang till
Zimmermanns bok, oeh hoppas vi deri kunna redogöra, åtminstone för
Sverige, så fullständigt som möjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
