Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hårdhjertade tyranni, det kärlekslösaste, skändligaste bedrägeri; det är,
som om menniskorna skulle hafva velat visa, att republiken i nittonde
århundradet efter, likasom i tredje, fjerde och femte århundradena före
Christi födelse, är ett — oting. Der hvar och en endast gör det, som
för honom personligen är det fördelaktigaste, der ingen makt finnes för
att hålla uppe det som måste vara fördelaktigt för alla, der går
slutligen allt ut på rof och mord. Ännu aldrig har någon republik haft ett
fortfarande bestånd, och äfven Amerika börjar redan att luta mot sitt
fall. Redan skiljer sig södern från norden endast för materiella
intressens skull, och skulle äfven brytningen kunna förekommas, så skall
såret likväl snart ånyo öppna sig. Utaf en republik skall blifva två, af
två tio, en skall börja med att gifva sig en monark och just derigenom
blifva de andra öfverlägsna, och så skola de andra snart följa exemplet
och den ena monarken efter den andra uppstå i Amerika likasom i
Europa. Att den stora republiken icke engång var i stånd att skicka ut
en expedition af t rå skepp för att uppsöka Franklin och hans kamrater,
att detta måste ske genom en enskild man, köpmannen Grinnells
uppoffringar, bevisar tydligen denna stora och, såsom den gerna kallar sig
sjelf, högst ädla och moraliska nations lumpenhet och maktlöshet.
Om Européerna i Nordamerika hafva vi redan talat tillräckligt; vilja
vi vidröra de amerikanska folken, måste vi begifva oss till
Klippbergens trakter eller uppsöka de nordliga delar, om hvilka vi talat i
början af detta kapitel.
Kapten Palliser, engelsman till börden och stor jägare, kom en
vacker afton på den tanken att han hade tråkigt i Londons sällskapskretsar och
att det kanske skulle vara klokast, att en gång roa sig på bisonoxens
och den gråa björnens bekostnad i Amerika. Han genomreste en stor
del af Unionsstaterna, än ensam, än i sällskap, men ändtligen beslöt
han sig för att besöka Klippbergén, den farligaste delen af det
nordamerikanska fastlandet. Der begynte först resans besvärligheter.
Han ville med sitt ressällskap genomfara Chippeways land och
uppnådde Trädsjön, söder om Winipegsjön, den 30 Augusti 1857. Der slog
han sig för natten ned på en ö, och var icke litet förvånad öfver att
följande morgon se sig omringad af ungefärligen trettio indianska
kanoter. ’Indianerna dröjde icke att landstiga. Omkring femtio stycken,
iklädda sina krigiska insignier, svart- och rödmålade samt med det vid
hjes-san hopvirade håret smyckadt med örnfjedrar, närmade sig, slöto en
krets omkring expeditionens läger, samt injagade icke en ringa
förskräckelse hos de resande, ty de voro alla män af den mest herkuliska
styrka, alla öfver fem och en half fots längd och rikt beväpnade; hvad
kunde väl några Européer uträtta mot dessa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
