Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taga honom till äkta. Går han in på hennes uppmaning, tlir han
genast befriad från sina band och upptagen bland de forna fienderna, men
vanligen äro anbud af sådan art icke särdeles lockande, ty ehuru de
unga infödda qvinnorna äro milda och älskvärda, stundom till och med
sköna, åtminstone hvad kroppen beträffar om också ansigtet och färgen
icke motsvara de fordringar, som man är van att göra sig på
egentlig skönhet, så äro dock de äldre fruntimmerna vanligen så
utomordentligt fula och genom härd och dålig behandling, för hvilken de från
män-nernas sida’ äro utsatta, så trätgiriga och elaka, att detta medel att
rädda sitt lif vanligen blir försmådt.
Då är den sålunda afvisade qvinnan den första, som börjar att pina
den till döden dömde och allting försökes för att aflocka fienden ett
smärtans ljud. Redan på förhand har man förfärdigat några hundra
stickor af kådigt trä och så tillspetsade att man med lätthet kan sticka
dem in i köttet. Skulle fångens hud vara allt för tjock, så gör man
några hål med knifvarne och insticker deri stickorna; är den på något
ställe, t. ex. på den ena armens inre sida späckad med ett tillräckligt
antal sådana stickor, så blifva dessa antända och man börjar att bit
för bit steka honom vid sakta eld. Ye honom, om han gifver ifrån sig
ett enda smärtans utrop; han blir hånad, utskrattad, han och hans stam
äro icke männer, utan hundar, icke med vapen måste man bekämpa
dem, utan med ris, med piskor. Men småleende uthärdar han alla dessa
plågor, han sjunger derunder en krigssång och om de ånyo sticka
honom med sina knifvar, for att på ett annat ställe förnya samma
operation med stickorna, så ber han om en pipa tobak, så att han skall kunna
bortjaga muskiterna, som stinga honom.
En person, som är skicklig i att framkalla smärta, tager ett
glödande kol och tecknar dermed underliga karakterer på den nakna
kroppen; en annan följer efter dessa tecken med ett glödande jern, och
säger att han vill förse honom med krigsmålningen, som i dag ännu felas
honom, men den sålunda misshandlade skrattar åt sina pinomästare,
kallar dem för qvinnor, försäkrar att de icke förstå huru en man skall
behandlas, hvilket äfven är helt naturligt, då med deras fega qvinliga
natur ingen hjeltetanke hos dem kan uppstå. De fiender, som kommo i
hans händer, hade han vetat att pina på ett helt annat sätt: han hade
tillfogat en af dem otaliga små sår och ingnidit dem med salt, hvarefter han
smält bly och låtit det droppvis rinna i såren, och så snart detta skett,
hade han åter ingjutit mildrande olja och, då smärtan upphört, ånyo
drupit smält bly i såren. De voro deremot enfaldiga och förstodo icke
någonting, och om de nu försökte det på honom, så hade de dock icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
