Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som småningom blir allt häftigare, hvarigenom smärtorna till den grad
ökas, att den olycklige icke mera kan öfvervinna dem, utan anropar i
de mest rörande klagotoner den store anden, att han måtte förläna
honom kraft i denna pröfning, hvarunder han äfven gång efter annan
upprepar att hans förtröstan på andens beskydd är orygglig. Svängningen
fortsättes tilldess klagoropen upphöra och den olycklige hänger der
orörlig och till utseendet liflös, hvilket vanligen inträffar efter tio eller
femton minuter. Nu gifva hans plågoandar noga akt på honcun, och hålla
hvarandra tillbaka, så länge ännu en suck låter höra sig, på det han
icke må nedtagas förr än han, såsom de uttrycka sig, är »alldeles
liflös».
»Då den olycklige befinner sig i detta tillstånd, firas han långsamt
ned på marken, och en af de bredvidstående drager träkäpparne ur
ryggen och bröstet, hvarigenom han lösgöres från repen, men de öfriga
käp-parne få sitta qvar i köttet.
»Så snart han känner sig nog stark att kunna stiga upp
(hvar-vid ingen får vara honom behjelplig, emedan han under denna tid af
högsta fara står under den store andens omedelbara beskydd), kryper
han med hela den vid kroppen hängande bördan in i en vrå af
hyddan till en gammal indian, som framför sig har hufvudskålen af en
buffeloxe och en bila, och inför denne man förklarar han, att han, till tack
för det bistånd den store anden lemnat honom, är beredd att uppoffra
venstra handens lillfinger, livarpå han lägger detta på buffelskallen och
den gamla indianen skiljer den i ett hugg från handen. Alla dessa
sår förbindas icke, utan åt den store anden öfverlemnas omsorgen att
hela dem. Det är möjligt att den stora svaghet, som är en följd af
den långa fastan, gör att alla dessa sår blöda endast litet, och att
kanske äfven kroppen genom utmattningen blir mindre känslig för
plågor, som annars kunna hafva inflammation och jemväl död till följd.
»Under det dessa plågor fortfara, gifva höfdingarne sorgfälligt akt
på hvem som kan hänga längst, innan han blir vanmäktig, och hvem
som först liemtar sig, sedan han blifvit nedsläppt. Härefter bedömma de
hvem, som är mest egnad att anföra ett krigståg, eller annars utföra
någon äfventyrlig bragd.
»På hvar och en af de ynglingar, som uthärdat plågorna, fästas af
tvän-ne kraftfulla män remmar vid armarne,och tvingas de sålunda att följa dessa,
som, under det de hålla i ändarne af remmarne, så skyndsamt som
möjligt springa från platsen. Härunder söker hvar och en att göra sig qvitt
de föremål, som fastnaglats vid honom. Snart öfvergifva krafterna helt
och hållet den redan förut utmattade, han dignar ned på marken och
släpas vidare framåt, hvarunder de omkringstående beständigt springa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
