- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
472

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

peri hos den ene eller för oförskämdhet hos den andre. Den rike
mannen umgås endast med sina gelikar och skulle anse det gå sin ära för
nära, att besöka en, som är mindre rik, än han sjelf; men han känner
sig lyckliggjord, om den, som står öfver honom, den ännu mera rike,
inbjuder honom i sitt hus, utan att det någonsin kan falla honom in,
att i sin ödmjukhet förvänta, det den förre äfven skall lyckliggöra
honom med ett besök. Man kunde väl fråga: livar fins då den
republikanska jemlikheten? Men livad, som dock utgör den största skammen
för detta frihetens land, är det ännu bestående slafveriet i hälften af
unionens stater.

Otvifvelaktigt är detta en lifsfråga för sydstaterna i unionen; utan
negrer kunna de icke bestå, deras bomulls-, deras kaffe- och
sockerplan-tager kunna icke bearbetas af arbetare utaf europeisk härkomst; men
hvem befaller väl dem att odla socker och ris?

Vi vilja äfven bekänna, att vi kunna lefva utan den vestindiska
bomullen, riset och sockret, hvilket allt vi icke hade före Amerikas
upptäckande, äfvensom att, så länge vi köpa dessa produkter, vi, trots
allt tal emot slafveriet, i sjelfva verket understödja detsamma; ty dessa
af oss så omtyckta produkter kunna icke frambringas utan slafvar.

Men en mycket större vanära, än den att hålla slafvar, ådrager sig
unionens nordstater, i det de oupphörligt förebrå de södra, slafstaterna,
deras skändlighet och dagligen hålla tal om menniskans rättigheter,
men likväl icke inrymma några menskliga rättigheter åt sjelfva
slaf-varne, d. v. s. de färgade klasserna.

England har afskaffat slafveriet och förklarar hvarje slaf för fri i
det ögonblick, han sätter sin fot på det engelska området; då en
förrymd slaf kommer till Canada, är han fri.

Vi i vårt despotiskt styrda och af Amerikanerna så djupt afskydda
land hafva gifvit exempel derpå, att vi väl veta att uppskatta de
menskliga rättigheterna; hos oss fins ej något slafveri. En tysk läkare
återkom en gång från Brasilien och medförde hem en derstädes inköpt slaf.
Slafven fick höra, att här icke fanns dylikt folk och öfvergaf sin herre,
hvarföre denne vände sig till domstol. Denna förklarade, att det
otvifvelaktigt vore dess pligt, att skydda doktorn i besittningen af sin
egendom af hvad slag som helst, men då inenniskor icke äro någons
egendom och den ena menniskan icke kan tillhöra den andra, så vore slafven
följaktligen icke hans egendom och dessutom icke någon slaf, oafsedt
det förhållandet, att det icke funnes några slafvar i Preussen.

Men då en slaf från de södra staterna rymmer till de norra, blir
han af dessa uppfångad och utlemnad. I hvarje större stad finnes
det slatjägare och slaffångare, hvilka drifva det indrägtiga yrket att först

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0480.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free