- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
482

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

komlingar af de ädla Spaniorerna, hvilka röfva och plundra på ett vida
mer afskyvärdt sätt, än fordom de af dem förjagade fyrbenta någonsin
gjort; men Förenta staternas svaga regering har aldrig förmått att sätta
sig deremot. Nu dessutom, då det sedan länge närda hatet mellan
södern och norden kommit till utbrott, kan det bland förnuftiga
rnenni-skor icke mer komma till tals om att begifva sig till New-Orleans, tor
att sätta sig ned der; en dåre är den, som företager sig en sådan
utvandring, och blott en skurk skulle kunna dertill förleda någon; men
sådant folk fins det, tyvärr, i hvarje stor stad, ty de skörda ju vinst af
den olycka, hvari de störta sina landsmän.

Och sköna äro icke heller dessa trakter. Mississippi-dalen är ett
stort sammanhängande träsk, afstängdt blott formedelst jättelika
fördämningar från den breda strömmen, men likväl flera gånger om året
utsatt för vidsträckta öfversvämningar. Luften är förgiftad af träskets
osunda ångor, en riktig pestluft, för hvilken de olycklige, som derstädes
nödgas bo, snart nog duka under. Derföre lemna alla, som hafva råd
att företaga en resa, denna dal under den årstid, då febrarne härja, och
begifva sig åt höglandet, som väl ingalunda är skönt, men dock
åtminstone icke osundt.

De slätter, der Coinancherna och dermed beslägtade folk bo, hafva
en helt egendomlig vegetation. Kaktusarterna äro här förherrskande.
Pelarlika kaktusträd med sina väldiga stammar stå der liksom
kandelabrar för ett folk af jättar, en kort tid äro de betäckta med blommor
på de yngre grenarne, men i det hela erbjuda de en ytterst sorglig och
torftig anblick. Dessa träd, som uppnå en höjd af trettio fot och än
mer, och hvilkas grenar äfven hafva en lika vertikal växt, som
stam-marne sjelfva, äro fullkomligt bladlösa; äfven andra kaktusarter, såsom
opuntierna, hvilka vi se afbildade på förestående teckning, äro lika fula
som de förra och gifva icke heller någon skugga. Mellan sädane växter
slå vildarne, om man så får kalla dem (Chamisso skulle på det
högsta ogilla det), upp sina lädertält. Stora, torra hudar, skurna i
regelbundna stycken, sammansydda med remmar, utgöra den yttre betäckningen
och väggarne i tälten, hvilka lika lätt kunna uppsättas som nedtagas. När
detta sednare skett, läggas på en häst tältstängerna, hvars ändar släpa i
sanden, hvaraf resanden ofta forsättes i den villfarelsen, att tro sig se
spår efter vagnar, ehuru det blott är spåren efter de i sanden släpande
tältstängerna.

Men äfven Kalifornien, detta beryktade guldland, är icke just
eg-nadt att locka menniskor att begifva sig dit, och den som tror att han
skall derifrån hemföra mycket guld, torde, om han än funne mycket
deraf, sväfva i stor villfarelse, emedan allt är der otroligt dyrt. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free