Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men bedragaren vet också detta, och derfor ligger framför honom,
bredvid hans guldhögar, ett par revolvers med fem eller sex pipor, och i
gördeln sitter den långa knifven. Der hör man nästan blott orden: tio
uns, trettio uns, tvåhundra uns, svordomar öfver gäckade förhoppningar
eller glädjeskratt; men detta skratt förekommer sällan nog, ty de
bof-var, som hålla banken, måste för rättigheten, att här ostraffadt bedraga
sina medmenniskor, till husegaren betala en oerhörd hyra, och de äro
sällan ej böjda för att åtnöjas med en måttlig vinst. Mycket oftare
händer det, att man får se en olycklig med händerna för ansigtet rusa
ut ur rummet, för att med pistolen antingen göra ett slut på sitt eget
lif eller en annans, men icke en blick af medlidande, endast ett högt
hånskratt beledsagar honom ut.
Afven i den kinesiska stadsdelen finnas sådana afgrundsnästen, ty
de små figurerna i sina livita jackor och korta byxor samt kolossala
men sirligt utsydda skor, det himmelska rikets söner med sina tjocka,
darrande hufvuden äro lika mycket underkastade spelraseriet, som
andra. Det är blott den skillnad, att de icke ha kort och tärningar, utan
det ser ut, som spelade de udda och jemnt. Midt på bordet ligger
nem-ligen en hög med messingsmarker, som betäckes af en skål. En af
spe-larne sticker handen under skålen, och hvad han derifrån framtagit,
räknas med tillhjelp af en lång käpp, då vinsten eller förlusten afgöres;
sedan läggas markerna åter under skålen, och spelet börjas ånyo.
Här kan man bättre iakttaga, huru olika Kinesernas anletsdrag
äro, ty elden i deras små ögon ger ansigtena ett helt olika uttryck.
Besöker man sjelfva gulddistrikten, så blir man förvånad öfver de
dåliga affärer, som folket derstädes gör. På fråga svaras det, att det
finnes icke mera att hemta, att guldlagret är uttömdt, att arbetet icke
mera lönar sig, och att man stannar qvar der endast derföre, att man
hoppas kunna få ihop ett par uns till respenningar. Likväl uppehälla
sig många, många tusen der, hvilka oupphörligt gräfva efter guld; och
hvarföre, om det icke vore lönande?
Der råder alltigenom förställning, hvar och en gömmer väl det guld,
han funnit, och ställer sig alldeles så, som om han icke funnit något; den
ena söker inbilla den andra, att han ämnar så fort som möjligt lemna
en så otacksam . mark, och likväl stanna de alla qvar, drifna af den
ständigt tillväxande guldtörsten.
Säkert är, att mer än hälften af guldsökarne, som icke äro vana
vid ett så tungt arbete, som gräfning och vaskande, dukar under för
detsamma, äfvensom att hälften af de öfverblifna antingen bedrägligt roffas
på hvad de ega, eller lättsinnigt förslösa det sjelfva; men den sista fjer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
