Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i en ring; förenande sina röster med instrumentalmusiken göra de stora
hopp, hastiga eller långsamma rörelser, klappa i händerna, för att angifva
takten, och fortsätta under månklara nätter dansen ofta hela timmar.
Flickorna blifVa manbara redan i elfte eller tolfte året. Månggifte
är visserligen icke allmänt, men eger dock icke så sällan rum,
egentligen ibland de rika, d. v. s. de, som äro i besittning af stora hjordar.
Dessa hjordar fordra större tillsyn och mera folk, och då hustrurna
öfverhufvud icke äro någonting annat än mannens tjenarinnor, så har
äfven den, som behöfver fem pigor, fem hustrur, medan en annan har
kanske endast en eller två.
Den folkstam, som bor närmast norr om Hottentotterna, kallas
Busch-män. I deras land kunna blott få djur finna en tillräcklig föda;
buifeloxen, som är inhemsk i den södra till kolonien hörande
landsträckan och som utgör Hottentotternas förnämsta rikedom, finner man alls
icke här. Detta, land är torrt och ofruktbart, det genomdrages
visserligen af en mängd djupa bäckfåror, men dessa äro, med undantag af
regntiden, städse uttorkade. Der ser man företrädesvis strutsen,
elg-antilopen, noshörningen och dessutom en mängd ormar, ödlor,
gräshoppor etc., hvilka sednare utgöra en icke obetydande del af Buschmännens
näringsmedel.
Såsom man fördom talade om de jättestora Patagonierna, så
berättade man äfvenledes om de dverglika Buschmännen, hvilka skulle vara
knappt fyra fot höga. En sådan skildring från år 1824 vilja vi anföra:
»Buschmännen äro knappt fyra fot höga, färgen på deras hud kan
man endast på få ställen urskilja, emedan ett tjockt lager af aska och
fett betäcka, liksom en skorpa, ansigtet och de magra händerna: blott
under ögonen, som ofta komma i tårar till följd af röken, hvari de
vistas, får man se deras egendomliga, gulaktiga kroppsfärg. Den vilda,
skygga, ostadiga och vällustigt matta blicken samt det baksluga
ansigts-uttrycket skilja på ett i ögonen fallande sätt Buschmännens utseende från
Hottentotternas godmodiga fysionomier. Hos bedagadt folk får inan ofta
se deras ögon så tillslutna, att man icke kan upptäcka något af ögonstenen,
och att de nätt och jemnt förmå se. Hottentotternas allmänna kännetecken,
den breda, platta näsan, som uppe vid ögonen är nästan helt och hållet
utplattad, och de stora utstående kindknotorna äro i dubbel måtto
synbara hos Buschmännen, till följd af deras magerhet. De ädlare
sinnesor-ganerna äro begåfvade med en synnerlig skärpa, enär de dagligen
upp-öfva dem; de lägre deremot äro svaga, och man skulle nästan kunna
tro, att de hafva hvarken lukt, smak eller känsel. Karlarne äro, i
jem-förelse med qvinnorna, vackra. De slappa, nedhängande, långa brösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
