Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och den omåttliga storleken af deras bakdel, som utskjuter långt utom
ryggen, och i hvilken del hela kroppens fett, liksom hos de
Afrikanska fåren, tyckes samlat sig, göra qvinnorna till verkliga
vederstyggligheter. Barnen äro lika oformligt tjocka, som de äldre äro oformligt
magra och gement fula.»
Nästan allt, som här blifvit sagdt, är icke sannt; detta folk är
icke mindre och qvinnorna hafva icke bakdelen vidlyftigare än andra
svarta menniskor, o. s. v. Men Buschmännen äro ett rofgirigt folk,
som städse var mycket farligt för Ilolländarne, och derföre har man
tilllagt dem alla möjliga dåliga egenskaper. Bland annat berättar man,
att de icke lefde i samfund, hvilket genast motsäges af deras oupphörliga,
i stora horder företagna roftåg; den ene skulle icke hafva större
anseende än den andre, hvilket äfven är falskt, ty under sina tåg hafva de
alltid en anförare, hvars befallningar de obetingadt lyda; familjbandet
skulle icke vara helgadt genom en lag: detta är så tillvida sannt,
om man under »lag» icke förstår annat, än den gamla sachsiska eller
schwabiska lagsamlingen, ty några skrifna lagböcker ega de lika litet,
som en corpus juris eller en preussisk landsrätt, men föräldrar och barn
äro icke desto mindre här lika oskiljaktiga, som öfverallt annorstädes.
Ehuruväl menniskan har många egenskaper, som ställa henne under
kreaturen, så står likväl kärleken till dess närmaste anförvandter
ingalunda mindre utpräglad hos menniskan än hos djuren, och Buschmännen
försvarar lika väl sin hustru och sina barn, som lejonet gör det.
Detta folk bor i mycket’eländiga hyddor, och ombyter vistelseort,
så snart jagten börjar blifva mindre lönande, och emedan de ega
hvar-ken egodelar, jord eller besittning, så synes det, som om de äfven icke egde
någon synnerlig kärlek till fäderneslandet. Detta ostadiga lefnadssätt
gör dem just till kolonisternas farligaste fiender. Då de, liksom alla
naturmenniskor, icke tycka om öppna angrepp, äfven om de äro
betydligt öfverlägsna till antalet, så kan man temligen lätt värja sig för dem,
endast det visas dem att man är på sin vakt. Ett böss-skott
bort-skrämmer dem; så snart de märka, att de icke kunna öfverraska
fienden, draga de sig heldre undan.
Det inre af landet är befolkadt af åtskilliga svarta stammar, och
bland dessa isynnerhet af Kaffrer. Detta folks hemort är mycket
bergig och genoinskäres af temligen rika. vattendrag; en stor mängd floder
rinna från bergstrakterna ned till det närbelägna hafvet; klimatet är
temligen torrt, men fuktighet fattas dock icke, ty nätterna äro städse klara,
och en riklig dagg nedfaller, hvarförutan bergen åstadkomma så mycken
nederbörd, att floder och bäckar icke lida brist på vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
